På lördag firar Kino tio år i Göteborg. Här är historien om baren som var grunden till att Stigbergets Bryggeri startades.
Det är trion Richard Simonsson, Anneli Ödén och Nils Hultkrantz som nu firar tio år som ägare till Kino längs Linnégatan i Göteborg.
– Hade vi inte startat Kino hade det aldrig blivit något med Stigbergets Bryggeri, säger Hultkrantz.
Det var egentligen i augusti 2009 som trion tog över lokalerna. Men redan tidigare hade alla tre kopplingar till lokalerna, där det på den tiden bara fanns Hagabions Café, den lokal som är på övervåningen.
Anneli Ödén var den som först jobbade där och hon såg till att Nils Hultkrantz hamnade på samma arbetsplats.
– Vi kände varandra från att vi gick på samma gymnasium i Östersund. Hon anställde mig för att jobba i köket och jag kom till en ganska luddig arbetsplats som var lite som en fritidsgård, minns Hultkrantz.
2006 var stället på väg att få nya ägare, men den affären blev inte av. Via de potentiella nya ägarna kom Ödén och Hultkrantz i kontakt med Richard Simonsson, som då sålt ett galleri och var intresserad av att ta över.
De tre snackade sig samman och 2007 tog de över det som då var ett vegetariskt lunchkafé utan några rättigheter att sälja alkohol.
Under en tid var det faktiskt aktuellt att helt riva det lite nedgångna huset med biografen, men när kommunen beslutade sig för att behålla det skedde också en upprustning. Då skapades den lokal som i dag är Kino.
Nils Hultkrantz är en av delägarna till Kino, och var den som först bryggde öl när Stigbergets Bryggeri växte fram.
I samband med Way Out West i augusti 2009 var det dags för premiär. De öl som då fanns i baren var Mariestad och Norrlands Guld.
– Det här med hantverksöl fanns inte på kartan på den tiden. Vi gick ofta till bolaget över gatan och köpte öl som vi sedan sålde på kvällarna. Sedan kom vi i kontakt med Galatea och då blev det Anchor Steambeer, Bedarö Bitter och Krusovice som gällde, minns Hultkrantz.
Redan första året korades man till årets bar av Nöjesguiden och Kino var väldigt populärt.
– Jag tror vår brist på affärskunskaper gjorde att det blev bra. Stället var inte färdigt och gav lite känslan av en svartklubb. Vi visste inte vad vi skulle ta betalt för det vi sålde och väldigt mycket var oordnat i början.
Även intresset för Hagabions Café på övervåningen tog fart och ölförsäljningen ökade alltmer. Det växte fram planer på att ha en tank med lageröl i stället för att jobba med fat och under ett besök i Prag växtes tanken på att brygga sitt eget öl. Målet var att ta fram en pilsner och det var det första steget mot att Stigbergets Bryggeri skulle födas.
– Vi sålde 30 fat per dag på somrarna när vi hade fått uteserveringen och ville att vi skulle kunna sälja vår egen öl. Jag var pappaledig för första gången då och insåg att det inte skulle funka att jobba sena kvällar lika mycket. Dessutom ville jag jobba med att tillverka något.
För Nils Hultkrantz växte ölintresset. Han blev hembryggare och ganska snabbt föddes Stigbergets Bryggeri.
– Jag gjorde väl sex batcher hemma och tyckte att det var väldigt bra. Vi fick tag på en lokal, köpte bryggverk och i januari 2013 började vi at brygga öl. De första ölen vi bryggde var inte bra och hade vi släppt dom idag hade det varit fiasko. Men på den tiden var det lite annorlunda.
Utvecklingen för Stigbergets Bryggeri till att bli ett av Sveriges största hantverksbryggerier har ni säkert koll på, och fortfarande är det samma trio som äger såväl barerna som bryggeriet.
Såväl Kino som Hagabions Cafe fortsätter att vara välbesökta och en hel del av Stigbergets öl brukar finnas på kranarna, även om man också tar in öl från andra bryggerier.
När det nu är dags för en lite försenad tioårsfest för Kino på lördag sker det utan några jätteplaner.
– Vi hoppas att en hel del stammisar ska dyka upp och alla är förstås välkomna. Det kanske blir någon tårta och så kommer vi att ha en DJ på kvällen, säger Hultkrantz.
