En amerikansk IPA inspirerad av belgisk veteöl och kokad i Skåne – och drucken i Skåne. För du om du vill dricka Canned Wheat så får du åka till Malmö Brewing Co.
Thomas Fransson jobbade på Malmö Brewing Co 2011, men det var inte han som skrev recepten, så när kreativiteten kokade över gjorde den det, bildligt talat, oftast i bryggkärlet hemma i köket. Främst bryggde han IPA men hade även fattat tycke för den belgiska veteölen, och efter ett besök på Lagunitas hade han hittat nåt som kombinerade de båda:
A Little Sumpin’ Sumpin’ Ale är en IPA, men med generösa mängder vetemalt. Så generösa så att ratingsajterna fick problem med att kategorisera den. Men idag är den en ”White India Pale Ale” på Ratebeer och ”Wheat Beer – American Pale Wheat” på Untappd.
– Det var i princip en sån jag hade velat göra ganska länge. Så jag åkte hem och bryggde ett par versioner med 50 procent vete, amerikansk humle och amerikansk alejäst, säger Thomas.
Fria händer
Nåt år efter det så ändrades hans roll på Malmö Brewing Co. Benny Sundberg, som tidigare ansvarat för recepten, slutade och helt plötsligt fick Thomas betydligt friare händer med recepten, vilket med tiden ledde till öl vars like aldrig sett dagens ljus på bryggeriet innan.
– Vi började experimentera med nya typer av öl och hade precis fått in lite citra. Den var ganska ny då och vi hade provat den i ett par olika öl och kände att den skulle kunna bli extremt bra i nåt superljust och superlätt.
Nåt i stil med den svårdefinierade, vetestinna och A Little Sumpin’ Sumpin’-inspirerade ölet som puttrat i Thomas kök alltså.
– I den hade jag centennial, amarillo, cascade och magnum, men tyvärr hade vi inte så mycket intressant humle på bryggeriet, men vi hade amarillo och citra.
För hazy
Humlen tillsattes i mängder som låg på bryggverkets maxkapacitet: fyra kilo citra och ett kilo amarillo på tusen liter. Men det var inte den enda utmaningen, visserligen hade bryggeriet använt så mycket som 50 procent vete tidigare, men det var till en belgisk wit med mindre totalmängd malt.
Men bryggningen gick bra och den första batchen torrhumlades så småningom också med exakt samma mängder som i koket. Men när den var klar uppstod ett nytt problem, den var tyvärr lite för hazy … New England IPA var ju knappt uppfunnen i Sverige än.
– När vi släppte den på kran hade vi väntat ut den ganska länge för att den skulle klarna. Vi var rädda för vad folk skulle tycka om en grumlig IPA. Men den blev en instant hit nere i puben!
Humlen tog slut
Det enda problemet var humlen. Det fanns inte tillräckligt mycket, och räckte bara till ett par batcher till. På senhösten 2013 tog den slut.
– Jag som tyckte att vi äntligen hade fått fram en ganska rolig och annorlunda IPA och så kunde vi inte brygga mer … Vi fick ta en paus tills nästa skörd av citra och amarillo kom till Sverige.
Innan dess gick humlen inte att få tag på. Spotmarknaden fungerade inte som idag och Malmö Brewing köpte nästan allt på kontrakt. Dessutom var humlen på bryggeriets befintliga kontrakt inte något som man egentligen var så intresserat av, men ändå var tvungna att använda upp.
Thomas beskrivning på lineupen från den tiden är något oentusiastiska ”nån ljus, nån mörk och nån veteöl” och det var dessa och ett par till man fick fortsätta att göra tills humlen äntligen var förbrukad.
Till slut fick han ändå tag på ny humle och kunde göra Canned Wheat igen. Men bekymren slutade inte där. Bara nåt år eller två senare kom en skörd av citra som fick kranarna att sina igen.
– Det var fruktansvärt dålig kvalitet. Tyvärr hade vi kontrakterat en hel del som inte gick att använda. Och eftersom citran var så dominerande i Canned Wheat så bryggde vi den inte på nåt år.
– Folk blev lite sura för att vi vägrade att brygga den, men vi tyckte att det var bättre att låta bli än att servera en medioker Canned Wheat. Så den föll lite i glömska. Och när vi väl hade plockat tillbaka den så hände samma sak igen nåt år senare, så då försvann den igen.
Ny version
Trots alla problem har Canned Wheat alltid kommit tillbaka. Men idag är det ett lite annorlunda öl än det var i början. Neipa-trenden hade både kommit och segrat och Malmöbryggeriet ville hänga på. I det gamla receptet fanns en smula bitterhumle som togs bort tillsammans med en mindre mängd omältat vete. Pilsnermalt är fortfarande bas och som ersättning för vetet som försvann fick den havre och lite carapils. Jästen byttes ut mot neipa-favoriten London Fog och slutligen fick citran och amarillon sällskap av simcoe i torrhumlingen.
Samtidigt ville man inte bränna alla broar, så för att kunna gå tillbaka till det gamla receptet döpte man den till Canned Wheat 2.0. En öl med en IBU på 40 i stället för 55 och en helt annan karaktär med den nya jästen.
– Vi ville förnya den och göra den mer relevant, men vi var fortfarande osäkra och ville inte ändra den för mycket utan att kunna gå tillbaka, så vi gjorde som Stone gjorde när de uppdaterade sina öl. Vi behöll den gamla och satte 2.0 på den nya så att vi fortfarande kunde göra båda. Fast det har vi aldrig gjort. Folk är tunnelseende på haze och det hade bara varit dumt att rulla ut den gamla varianten igen.
Canned Wheat 2.0 bryggs fortfarande och precis som det alltid har varit kan den oftast bara köpas i puben på Malmö Brewing. Men där har den varit viktig. Innan den dök upp var ölen inte så spännande på bryggeriet, enligt Thomas.
– Vi hade tappat lite grand och var inte lika intressanta på mässor, så den kom i rätt tid och visade att vi också kunde göra spännande saker. Det gjorde att vi fick annan publik och fler ölintresserade fick upp ögonen för oss.
Malmö Brewing Co är en bryggpub och att göra Canned Wheat i större skala skulle vara svårt. Så om den någonsin ska få pryda Systembolagets hyllor så får den flytta på sig.
– Vi funderade på att brygga den på något annat bryggeri med större kapacitet inför vårt tioårsjubileum, men sen kom covid och satte stopp. Sen är det klurigt att brygga hos andra, vi måste hitta exakt rätt bryggeri med rätt mindset för att göra det. Vi har inte heller någon erfarenhet av kontrakts- eller partnerbryggning och därför känns det som ett stort projekt. Men nån dag får vi ta tag i det.
Musikinspirerat namn
Namnet Canned Wheat är lite lustigt för ett öl som aldrig sett insidan en burk. Men Thomas berättar att kopplingen är en helt annan.
– Jag önskar att det fanns en bra story bakom namnet, men det är inte så mycket mer än att jag och min kollega Petter stod och pingpongade namn med wheat samtidigt som vi lyssnade på Spotify. Canned Heat spelade Going up the country och då tyckte vi att det lät likt och så var det klart – den fick heta Canned Wheat. Vi funderade en stund på kopplingen till burk, men ingen på den tiden burkade så vi trodde inte att det skulle bli någon missuppfattning.
Och om och när Canned Wheat hamnar på Systembolaget så kommer det att vara i en burk och då blir namnet från 2013 snudd på profetiskt. Men innan dess hamnade det i alla fall en burk på etiketten. Thomas hade precis fått en tablet med ett ritprogram.
– Jag skissade på lite idéer och hade sett något om Campbells soppor så jag gjorde en parafras på deras konservburk. Sen skickade jag den till Anders Hansson som gjorde i ordning den i Illustrator.
– Men 2.0 har gått ifrån Campbellutseendet. Om vi någon gång släpper den på Systembolaget så vill vi inte ta risken att de blir förbannade för att vi bryter reglerna.
Typ: IPA
Alkoholhalt: 7 procent
Untappd: 3,77
Ratebeer: 3,81
Alla artiklar i Ölets historia:
Ölet som tagit Dugges till 20 nya länder
President blev vågbrytare för Jämtlands
Lagerölet som blev Nynäshamns Ångbryggeris bästsäljare
Måsen gav rejält med luft under vingarna för Stigbergets
Nebuchadnezzar blev Omnipollos gamechanger
Fynd i frysen gav Brekeriet genombrott
Arbetarporter skräddarsyddes för en pub
Canned Wheat – Ölet som var hazy innan det blev en grej
