På söndag är det dags för den svenska nationaldagen. Vi 29 svenska ölprofiler att välja ut sitt svenska favoritöl. Svaren blev väldigt blandade.
På fredagar brukar vi bjuda er på lite öltips med öl från Systembolaget. Men den här fredag gör vi det hela lite annorlunda. Vi lät ett stort antal svenska ölprofiler att välja ut sitt svenska favoritöl inför nationaldagen. Vi märker tydligt en trend i att hantverksbrygd lager står högt i kurs, och en hel del olika bryggerier dyker upp i svaren.
Här är profilernas val:
Jan-Erik Svensson, ölexpert som bland annat kan höras i Jankopodden.
– Palles Pils (Nyköping Brewing Company), eftersom jag dömde det redan som hembrygd, serverade det på min 30-årsdag och fortfarande tycker att det håller stilen.
Irina Carlén, styrelseledamot i Svenska Hembryggareföreningen och Fermenistas:
– Brekeriets Table Beer står högt i kurs för mig. Dels är det enda folkölet i matbutikerna med brettanomyces (så vitt jag vet), men också för att den uppfyller alla krav på en bordsöl enligt mig: mångsidig och lätt med fin humlekaraktär. Sen skadar det inte att den är lokal och bryggs av Sveriges trevligaste bröder.
Jugge Hasselqvist, Oliver Twist, Stockholm:
– Då säger jag Hell (Jämtlands Bryggeri) som den var back in the days. Gjorde ju närmast revolution dessutom, öppnade nya dörrar för kreativa bryggare. Men framför allt var den liksom bara jävligt god!
Maja Kozul, Bishops Arms, Gustav, Malmö:
– Det finns väldigt många bra svenska öl och att välja bara en är ju ganska brutalt önskemål, knappt att det går eller ja det går inte egentligen eftersom alla bra öl har sitt tillfälle så enkelt är det och det fins många bra bryggerier/ bryggare i Sverige. Men idag efter jobbet tog jag en Bruksviken Bocköl från Nynäshamns Ångbryggeri, som är helt fantastik i smak och doft. Den har en enorm fin balans, maltighet , rostade toner, inte överdriven beska. Balans med andra ord, en öl som passar till maten eller som den är, vilken årstid som helst. Den förtjänar min röst denna gången
Mikael Dugge Engström, grundare av Dugges Bryggeri:
– Favoritölen varierar hela tiden med humör och årstiderna. Min favorit just nu naturligtvis ”Mikael’s”. En pilsener som serveras på PILS just nu. Mina bryggerikompanjoner vågade låta mig komponera ett recept igen och det blev en riktig törstsläckare som jag kommer att mumsa på många gånger i sommar.
Andrine Johansson, medgrundare av folkölspodden Fölk:
– Old school IPA, från Brygghus 19. Fantastiskt bra west coast-IPA paketerad i en snygg burk. Välbalanserad med en fin beska som slinker ner fort. Ett uppfriskande alternativ till all NEIPA ute på marknaden.
Stene Isacsson, Zum Franziskaner:
– Min favorit av alla svenska öl är Landsort Lager från Nynäshamns Ångbryggeri. Den är fruktansvärt ren i smakerna, är råvarupräglad och har en fin kropp med lite restsötma. Den är också väldigt stabil som produkt och håller en väldigt jämn kvalitet. Landsort Lager funkar alltid som törstsläckare och är dessutom ett fantastiskt ”all round-öl” i matsammanhang. Da shit som man säger över där!
Ingrid Kling, grundare av Fermenistas:
– Det får bli Saison d’Etre från Stockholm Brewing Co. Känns tråkigt att inte ta ett skånskt öl, men när det kommer till kritan så är det Saison d’Etre det blir när jag ska unna mig något utanför det experimentella och nya sortimentet. Och en storflaska blir ju extra festligt, särskilt inför fredagsräkfrossan.
Magnus Svensson, Benchwarmers:
– När jag fick frågan tänkte jag att det här var ju festligt, att få en sådan fråga – men nu är det ju bara ångest. Hur i hela friden ska man välja EN svensk favoritöl? Det är ju i stort sett en omöjlig uppgift. Ska man t ex gå på Remmarlöv Haus Pils’s hinkabilitet, Oppigårds Utah DIPA’s sanslöst krämiga munkänsla, Omnipollos ”före sin tid”-bärs Mazarin, Brewskis PangoFeber med dess dunderfina balans mellan humle och frukt eller slå till med känslan när man drack Brekeriets Cassis för första gången eller varför inte Malmö Brewings supermumsiga Canned Wheat? Jag får nog ta och slänga in Nils Oscars HopYard på översta pallplatsen här. När jag drack den första gången på Bishops Bellmansgatan i Stockholm för typ tio år sedan så var det den fetaste humlesmällen jag fått i huvudet av en svensk öl och den var dessutom bra mycket färskare än sina amerikanska motsvarigheter – den ölen kan ha varit grunden för min humlekärlek!
Patrik Hellström, Bryggverket, Umeå:
– Alltså det ändras ju hela tiden. Det finns ju så många bra bryggerier i Sverige. Fick i dagsläget klunsa med mig själv mellan O/O, Remmarlöv och Omnipollo. Men jag landade i Mazarin av Omnipollo. Både smak- och nostalgimässigt. Det är en av de öl som fick mig riktigt peppad på hantverksöl och att vilja brygga egen öl. God, välbryggd, hinkabil och, när jag drack första gången, när farfar var ung, tyckte jag den var så magiskt humlig.
Josefine Törnqvist, grundare av Ölgäris:
– För mig är det lite som att svara på frågan favoritmat, -låt eller -tröja. Det är verkligen något som ändras hela tiden och påverkas av tillfället. Jag vill sällan äta samma maträtt flera dagar i rad och en låt som jag gillar väldigt mycket en stund kan jag spela sönder och sen inte vilja höra på flera år. Men i stunden jag svarar på frågan är jag sugen på en kall pilsner. Jag drack nyss Apex Brewing Kellerpils och tyckte den var toppen – den lär det bli fler av.
Jonas Darnell, ölälskare och mannen bakom Herman Hedning:
– Då ska jag få be att framhäva Carnegie Porter 3,5 – en smakrik och fyllig folköl som alltid ställer upp när Bolaget är stängt, och den blå Chimayen hånskrattande lyser med sin frånvaro.
– Jag må ha en känslomässig bindning till just denna öl, då det var den enda njutning min mormor, som var både religiös och paranoid, unnade sig – ja, förutom stryktipset, då.
Men som ”mångårig och ihärdig ölkonsument” vill jag ändå hävda att Carnegien står sig väl därute. Den böjer sig inte för trender, utan står stark där den alltid varit och spöar det levande pisset ur precis alla andra folköl, samtidigt som den ger en hel del av Bolagets lägre stående portrar en rejäl match (Guinness – du har inget att hämta här). Ett plus i kanten är att man kan konsumera Carnegie Porter 3,5 en hel natt, och fortfarande teckna som en halvgud – medan broder Chimay drar ner en i korpligan efter endast EN flaska…
Christian Åhman, ansvarig för bryggeriutbildningen i Ludvika:
– Ja det är lite svårt att bestämma en speciell för det finns ju många att välja på både öl och öltyper. Jag är en älskare av sur- och veteöl men har ändå valt en imperial stout från en av mina tidigare studenter från utbildningen. Subbe Bryggeri i Varberg, Martin på Subbes gör väldigt bra öl och har ett ganska blandat utbud. Jag har valt Subbes ”Salty Caramel” som min svenska favoritöl.
Ida Ivarsson, Stigbergets Bryggeri:
– Utan att vara partisk är min favoritöl just nu ÖL, från Stigbergets bryggeri. I ÖL hittar du en välbalanserad maltbas, fin beska och en trevligt örtighet. 12.90 kronor på bolaget, snustorr och med en alldeles lagom alkoholhalt på 4.5%. Funkar till allt och ingenting.
Fredrik Ek, Brekeriet:
– Remmarlöv The Haus Pils. Jag och bröderna har länge fascinerats av riktigt bra craft lager. Det finns många bra svenska varianter men valet denna gång blir lokalproducerat.
Anders Granberg, Örebro Brygghus:
– Nobel Ek. Perfekt balans mellan saisonjästarom, ekfat, brett och en lätt syrlighet!
Hanna Gustavsson, Brewski:
– Hur svårt är inte det här?!? Jag kan attan ta mig inte bestämma mig. Ronny, du får välja vilken som ska vara med! Om frågan gäller vilken är ölen jag skulle dricka livet ut (om jag bara fick dricka en)? I så fall solklart ”A Moment of Clarity” från Beerbliotek. Det slinker alltid ner ett gäng av dem när jag är på Systemet, så otroligt välbalanserad och sitter alltid som ett smäck! Men den svenska ölen som imponerat mest på mig är helt klart Brekeriets ”Vanilj” från deras Vildserie. Den är verkligen helt magisk, med så många bottnar och nivåer. Jag hade nästan bestämt mig för att strunta i att prova den, vanilj är sällan min grej, men ojojoj så glad jag är att jag inte hoppade över!
Alex Ek, Attic Meadery:
– Det finns väldigt mycket gott när det kommer till svensk öl men den absoluta favoriten är en gammal legend. Närkes bourbonfatlagrade honungs-imperial stout ”Kaggen! Stormaktsporter”. Den tickar av alla boxar för mig när det kommer till en klassisk imperial stout och blir förhöjd till nästa nivå av den balaserade lätta fatlagringskaraktären samt ljunghonungen som inte helt förvånande när det kommer till mig är något jag gillar skarpt. Detta är balanserat och vansinnigt gott rakt igenom och inget vulgärt sprängfyllt med banan och geléormar. Det finns dessutom få öl som kändes lika speciella att prova som Kaggen! back in the day. Både för att den ju ansågs vara världens bästa öl (på RateBeer) och att den var både ovanlig och kostade vad man då tyckte var en rejäl peng för en öl. En religiös upplevelse som både stämningsmässigt och kvalitetsmässigt kommer upp i högsta nivå även i modern tid.
Lisa Snellström, ordförande i Sällskapet Malte:
– Jag har säkert sagt detta tidigare, men det öl som är en stående favorit är Omnpollos Levon. Denna dryck tycks om av de flesta, passar till nästan all mat och då det är en större flaska blir det perfekt komplement på midsommarbuffén till gästerna eller pic-nicen. En belgisk PA tror jag den går under, 6,5 procent på en 75-centilitersflaska. Finns på de flesta bolag och kostar 59,90 kronor – så bunkra upp!
Christer Eriksson, öldomare:
– Bedarö Bitter från Nynäshamns Ångbryggeri. Den fungerar bra både som mat och sällskapsdryck Med sina 4,5 procent så gör det man kan dricka flera av den. En bra allround bitter i lite modernare tappning.
Anders Thelenius, Jämtlands Bryggeri:
– Jag är inne på lageröl just nu och då jag inte vill välja en av våra egna så väljer jag att hylla ett öl som varit med ett tag. Ett öl från ett av våra äldre bryggerier, Nynäshamns Landsort Lager! Jag drack den på restaurang i Stockholm till en sill & skaldjurstallrik nyligen, mycket god!
Jessica Heidrich, Hop Notch och Waxholms Bryggeri:
– Det vore ju förmätet att rekommendera någon av sina egna öl, även om de självklart ligger en närmast om hjärtat och möjligheten att testa så mycket annat det senaste året varit milt sagt begränsat. Men några andra har det blivit och en öl som jag fick av vår praktikant dricker jag gärna några till av, speciellt nu när värmen kommit, och det är Fjäderholmarnas Session IPA. Snyggt humlad med bra täthet i smakerna trots låg alkoholhalt.
Henok Fentie, Omnipollo:
– Närke Kulturbryggeri Kaggen! Min första imperial porter, bryggd av några av de finaste människorna i branschen.
Philip Hafstad, Svartbergets Fjällbryggeri:
– En så utomordentligt svår fråga Jag får välja en av alla favoriter, Stigberget Trouble Sleep. Som en imperial stout ska vara. Inte för söt, inte för sträv. Fina kaffetoner. Hyfsat lätt att få tag på!
Erika Brockberg, O/O Brewing:
– Ok this was a very hard decision but I will go with my gut instinct. Sour and Salt by Brekeriet. Because when you said which swedish beer is the best, it’s the one that popped into my mind. I used to live near the Tullen in Kålltorp and that was my go to beer. It’s good for all occasions, after work, sitting out in the sun, or on a cold day when you need a little brightness, or something to drink with dinner. It’s refreshing and has a solid balance of citrusiness and saltiness, and it always paired excellently with the paneredost and fish dishes at Tullen. Just a solid, dependable, nice summer beer.
Simon Svensson, GBG Soda och öldomare:
– Helsinge Rököl Under året har det kommit flera nya rököl från svenska bryggerier. En utveckling jag applåderar. Helsinges rököl har funnits med i många år och är fortfarande den klart bästa.
Daniel Eriksson, Halmstad Brygghus:
– En ständigt återkommande favorit är Bedarö Bitter från Nynäshamns Ångbryggeri. Ölstilen för lite av en tynande tillvaro men har på senare tid fått den ”revival” som den förtjänar. Bryggeriet från Nynäs levererar alltid har genomgående hög klass och deras Bitter är ett öl som jag ofta har hemma i mitt förråd.
Anna Claesson, Fermenterarna:
– Min absoluta favoritöl just nu: TACO TACO, Fermenterarna, 5,4%, hazy pale ale. Varför? Mycket smak och hög hinkabillitet, lagom alkoholhalt, supergod till mat, utan mat, med sol, med regn, en helt perfekt sommaröl. Är anledningen också att jag inte druckit någon annan öl senaste tiden? Möjligt.
Double Bastard, öltyckare, Sverige:
– Den gamla bruksorten Ljusnes största bidrag till populärkulturen är att orten nämns i en låt av det göteborgska gamla proggbandet Love Explosion. Låten handlar om en kille som grämer sig över att han måste flytta från Ljusne till Stockholm för att det inte finns arbeten hemmavid.
Någon borde skriva en ny låt om Ljusne, som handlar om Sveriges enda Zoigl-bryggeri (det är de nästan i alla fall) och refrängen skulle handla om Sveriges bästa pilsner – Helsinge Pilsner.
”Hur kan den vara bäst?” undrar ängsligt alla födda efter 1990, samtidigt som de söker efter bryggeriets obefintliga Instagramkonto. De går vidare till Untappd där de skrattande sätter bananrester från 4,1-betygsölet Peanutbutter Banana Fluffernutter i halsen, ja det sker när de läser Helsinge Pilserns betyg: 3,3. Om Glasbanken hade fått ett prov-flaska skulle de skickat flaskan till Riksarkivet för att undersöka vad de fått som inte är grumligt och inte ser ut som Happy Socks.
Vi backar till en fredagskväll i Berlin på 90-talet. Peter Orest kammar till sin oironiska mustasch och går in på bryggeribiblioteket på VLB. Där hittar han en text om när tysk pilsner var besk på riktigt. Han klottrar ner orden ”minst 40 BU” på ett skrynkligt restaurangkvitto från en krog på Alexanderplatz och lägger ner i sina chinos. När hans chinos senare skulle gå till Myrornas klädinsamling 1997 hittade han lappen och kom på att han skulle göra det där ölet. Resten är historia. Den Orestska beskan gör ölet ledande i det kompromisslösa pilsnersegmentet, det segment som, av någon outgrundlig anledning, få svenska hantverksbryggerier verkar vilja vara i, kanske tror de att de når ”en bred publik” (LOL) med en obesk pilsner – något som nästan alltid resulterar i en menlös, sämre och dyrare version av Åbro Original, sen lyckas de ändå inte få in den på lokala pizzerian till vanligt fölk. Dubbel miss.
Helsinge Pilsner har däremot alltid varit kompromisslös. Sveriges bästa pilsner.
Mvh Double Bastard
PS: Jag hittade på allt det där med Orests biblioteksbesök och lappen i hans chinos, men det lät bra. Men jag tror fortfarande mustaschen är oironisk. DS
