Att ta över ledningen efter en av Sveriges mest hyllade bryggare är nog inte helt lätt. Men Arvid Runéus antog utmaningen när Björn Falkeström steg ner från tronen. Ett halvår senare verkar såväl Arvid som Björn nöjda.
Arvid Runéus har ingen direkt erfarenhet av ölbranschen och har dessutom aldrig jobbat med producerande bolag. Han kom från Stockholm och konsultjobb till Dalarna, mygg, fler mygg och ölproduktion.
I dag, ett halvår senare verkar Björn lulla runt på bryggeriet i Ingvallsbenning och jobba lika mycket som förut, så vad har förändrats på Oppigårds sedan Arvid dök upp för att leda bryggeriet mot framtiden?
– Anledningen till att jag kom in var inte förändring utan att Björn ville ha mer fritid än han haft de senaste 18 åren. Både han och Anders Wikén har också fått mer frihet sen jag började och Anders har frigjorts så att han kan köra Smith Street Brew. Planerna på det har funnits länge, men nu är det igång, säger Arvid Runéus.
Arvid Runéus i Oppigårds nya produktionsanläggning.
– Sen har vi anställt en utesäljare och avslutat vårt samarbete med vår restaurangdistributör. Nu är tanken att vi ska driva hela den försäljningen själva, fortsätter han.
Han berättar att han fortfarande ser Oppigårds som ett familjeföretag, även om Björn Falkeström i dag bara äger 30 procent och resten ägs av en grupp investerare.
– Det är lite tydligare roller nu, men det är fortfarande som ett familjeföretag. 15 procent av de anställda är Björn och hans familj, 20 procent heter Anders … Klart annorlunda än att jobba som konsult. Men det har sin charm. Det är inget storbolag och ska inte drivas så heller.
– Själ och hjärta är passionen för öl. Den stolthet vi känner för varje burk och flaska som lämnar bryggeriet fortsätter vi att känna. Det finns inte en enda produkt som vi har sålt som inte har hanterats – bildligt eller bokstavligt – av varje anställd. Graden av delaktighet här är extremt hög.
På frågan om vad som ska hända i framtiden nämner Arvid Runéus några områden utöver satsningen på Smith Street Brew som Oppigårds ska fokusera på.
– Kikar man framåt så vill vi växa på Systembolaget. Det är fortfarande den viktigaste kanalen och vi ska försöka hitta nya produkter som passar Oppigårds där. Sen är det restaurangbranschen och export – vi letar partners i andra länder där vi tror att vi kan bygga upp något stort.
När Beernews är på plats på Oppigårds för att vara med vid bryggningen av jubileumsölet Five, tittar Arvid Runéus in för att se hur det går.
Ekonomiskt sett rullar det på bra för Oppigårds berättar han.
– Det ser bra ut. Det gick väldigt starkt i vintras och vi har bra siffror på Systembolaget jämfört med föregående år. Sen är mars och framåt i nivå med 2020, säger Arvid Runéus och noterar att siffrorna sammanfaller med utbrottet av covid.
– Jag tror att det kommer att fortsätta så och jag är inte orolig. Om vi presterar som 2020 är jag nöjd. Vi har flera offerter klara på Systembolaget och magkänslan där är bra, fortsätter han.
Än så länge har han inte lämnat Stockholm helt och hållet. Där finns flickvän och en lägenhet, men han hyr en stuga intill Dalälven utanför Hedemora med god tillgång till barnkammare – åtminstone för myggen. Flickvännen jobbar i Stockholm, men är även på plats i Dalarna några dagar i veckan.
– Om vi ska klippa banden med Stockholm så hänger det på min flickvän och hennes jobb. Men jag trivs här. Jag är uppvuxen på landet och det är ingen jättekonstrast – mer skog bara, säger Arvid som är växte upp på landsbygden utanför Lund.
Det var också i Skåne som han hade sina första möten med öl. Och som student i Lund stod det ofta Oppigårds på flaskorna.
– Jag hittade Golden Ale när jag studerade och den har hängt med mig väldigt länge. Redan då drack jag ganska mycket hantverksöl. Men jag hade aldrig beställt något speciellt från Systembolaget innan jag började här utan nöjde mig med det som stod på hyllan. Men det är svårt att inte utveckla intresset för öl när man jobbar på Oppigårds och jobbet utvecklar en som ölperson. När jag förstår mig på något blir det kul. Jag uppskattar god och välgjord öl, säger han
– Fast jag vägrar inte att dricka öl som Peroni eller nåt, lägger han till.
Och då är han ju på ett bra ställe och kan stå ut med en mygga eller hundra några månader om året …
