Vårt västra grannland Norge har något vi i Sverige kan vara oerhört avundsjuka på – en levande gårdsbryggning med metoder och råvaror som ärvts i generationer. Beernews reporter besökte Kornölsfestivalen i Hornindal och slogs över både variationen av öl och hur mycket bryggmetoderna skiljer sig åt mellan de olika regionerna. Men det viktigaste intrycket var ändå stoltheten över att hålla en historisk tradition levande.
Sedan 2016 har det i Hornindal, den nordligaste delen av Vestlandet, i Norge arrangerats en ölfestival som skiljer sig från alla andra. Festivalen fokuserar uteslutande på norskt gårdsöl i olika varianter. I centrum står hembryggare som brygger sitt öl med hjälp av jäst, känd som kveik, vilken har förts vidare genom generationer och varierar från gård till gård. Jästen är en viktig grundpelare i gårdsölen, men också bryggningsmetoderna, som följer historiska traditioner, spelar en avgörande roll.
Olika typer av gårdsöl skiljer sig mellan regionerna, med tre huvudregioner med vitt skilda öl. Trondelag, Hornindal och Voss. I Hornindal gör man kornöl (konnøl) vilket är ett råöl, det vill säga man kokar aldrig ölet, medan det i området Voss några bergstoppar bort är kutym att man kokar ölet i tre till fyra timmar. Resultatet blir där starka söta öl, inte olika en modern Barley wine. I Hornindal använder man inte heller rökt malt medan ölet från Trondelag, området runt Trondheim, i regel har mycket kraftig röksmak. Här används inte heller alltid kveik, utan många har istället gått över till bakjäst.
Festivalen varar i två dagar men redan innan festivalen drar igång är det en rad aktiviteter. På torsdagskvällen är det en så kallad oppskåke, vilket är namnet på de informella fester som hålls när ölet är färdigt att drickas. Tillställningen hålls i ett eldhus, namnet på de små byggnader som finns i anslutning till där ölet görs. När grannarna ser att det kommer rök från eldhuset vet de att de om två dagar kan gå ner och knacka på, för då är ölet färdigt och det är därmed dags för oppskåke.
Stig Seljeset, som för kvällen öppnat upp sitt eldhus för festivalbesökarna, säger att man aldrig vet hur många som kommer. Ibland är det två och ibland 20 personer. Det har hänt att grannarna druckit upp så mycket av det nybryggda ölet att de kommit över med några liter av sin egen öl dagen efter som kompensation. Det är tydligt att även traditionen med oppskåke är en viktig del i kulturen runt gårdsölen.
Dagen efter oppskåken ser man ganska många hängande huvuden vid frukosten. Som många vet kan man provsmaka öl med en klunk men för att vara riktigt säker på dess kvalitet har många varit betydligt noggrannare än så.
Det finns dock ingen tid för att vara håglös för fredagen börjar med att besökarna har möjlighet att vara med vid en bryggning av kornöl hemma i eldhuset hos Odd Tore Seljeset.
Odd kan sägas vara Norges svar på Chuck Norris. Överallt på tomten står det timmerhus som Odd har byggt själv. Troligtvis i bar överkropp och med bara en yxa till hjälp. Odd är inte mannen som använder skyddshandskar eller gnäller när han står i ett rökmoln och rör i mäsken. Odd lär ha tänt elden genom att spänna blicken i vedträna så de självantände. Odd sover inte. Odd äter inte. Odds pappa var en björn.
Det är i alla fall det några av de humoristiska sägnerna som snabbt uppkommer runt grytan gör gällande. Vi är en liten grupp av olika nationaliteter som alla individuellt ser och förstår att Odd är vår överman. Om han ens är mänsklig.
Ölet som bryggs för dagen tillverkas med de metoder man alltid använt här, även om utrustningen moderniserats i takt med tiden. Vatten kokas i en stor järnkittel över öppen eld och både enrislag och de faktiska kvistarna har sin funktion. Själva vörten kokas aldrig då det i detta område är råöl som gäller. En rest från tiden då man gjorde öl i träkärl och helt enkelt inte kunde ställa kärlet över en öppen eld. Efter några timmar är ölet färdigt och ställs för att jäsa. Nu får alla deltagarna till uppgift att skrika för allt vi förmår. Det i syfte att skrämma bort de onda andar som annars tros kunna förstöra ölet. Om det gör någon skillnad är svårt att svara på, men som någon sa ”vi gör det ändå eftersom att det kostar väldigt lite”.
Fredag eftermiddag börjar själva festivalen. 73 olika öl fanns i år att smaka, vilket är nytt rekord. Det norska gårdsölet har fått ett uppsving de senaste åren då moderna bryggare inom craft beer, inte minst i USA, har fått upp ögonen för kveik.
En stor del av detta ökade intresse kan tillskrivas Lars Marius Garshol, som har kartlagt både norsk och annan gårdsbryggning i länderna runt Östersjön. Garshol har också varit med och startat festivalen och skrivit flera böcker i ämnet.
På frågan om vi har haft den här typen av ölbryggning även i Sverige svarar han:
– Definitivt, med hundra procents säkerhet. Det har bryggts öl på varenda gård i Sverige. Mer än i Norge säkert. Men tyvärr verkar den ha dött ut helt på fastlandet. Det är bara på Gotland som traditionen lever vidare.
För en ovan kornölsdrickare tar det lite tid och ett antal glas för att vänja sig vid smakerna. Det är stor skillnad mot vanliga industritillverkade öl, men i takt med att man provar olika sorter så växer upplevelsen allt mer.
Efter några timmar stänger hembryggningsavdelningen och nu är det istället ett antal kommersiella bryggerier som också brygger i traditionell stil som tar över serveringen.
Lördagen har samma upplägg. Först är det de hembryggda traditionsölen som provsmakas. Hela sex timmar finns till förfogande så det finns gott om tid att verkligen sätta sig in i de olika bryggarnas historier.
Parallellt med ölsmakningen genomförs också ett antal seminarier med olika talare som pratar om ämnen om och omkring traditionsbryggning. Vissa av seminarierna är på norska och vissa på engelska. Kornölsfestivalen har nämligen en mycket internationell publik. Trots bara några hundra besökare är det entusiaster från såväl USA, Kanada, Polen, Tyskland, Spanien, Island, Danmark, Frankrike, Storbritannien och Sverige för att nämna några som besöker Hornindal den här helgen.
På lördagskvällen blir det prisutdelning där vinnare såväl i en domartävling som i folkets val koras. Förstapriset är en gevärskolv. Det är nog ingen annan ölfestival som har haft det.
Ett besök på den här unika festivalen kan varmt rekommenderas. Kanske faller man inte för ölets smak direkt, men med ett öppet sinne kommer den garanterat att växa och tillsammans med all tradition och stolthet som det bjuds på blir det en fantastisk upplevelse.
Undertecknad åker hem med stor tacksamhet för alla de människor som håller denna tradition vid liv, som gör att vi kan få ta del av historierna och ölen.
Samtidigt växer tankarna kring hur det en gång såg ut i Sverige när liknande traditioner fortfarande levde här.
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
