När Gustav Hylén startade sitt familjebryggeri letade han efter lämplig benämning. Mikro var för stort, så också nano – så piko fick bli måttet på ambitionen.
– Det är en markering. Jag har hängt en del på Jämtlands bryggeri. De producerar 3500 liter per arbetsdag och kallas mikrobryggeri. Andra, som jag, gör 200 liter i veckan, det är en väldigt stor skillnad, så jag kom fram till att piko mer adekvat ringar in att det är väldigt litet, säger Gustav Hylén.
En biljondel alltså, För att sen riktigt pränta in budskapet lades ”lilla” till till i namnet också – Bakgårdens lilla pikobryggeri.
– Jag brygger en gång i veckan eller varannat vecka, det känns lagom. De flesta brukar expandera rätt snabbt men jag har inte den ambitionen. Det här är ett litet familjeföretag.
Gustav driver bryggeriet tillsammans med sin fru Kerstin på en gård i Revsund söder om Östersund. Där har de även bageri och restauraing/cateringverksamhet.
– Vi hade fixat lokaler för de andra verksamheterna i ett ombyggt stall på gården 2010. I och med att det blev färdigt, såg vi en möjlighet att börja brygga öl. Så jag nördade ner mig , läste allt jag kom över och bryggde hemma för att lära mig, säger han.
– 2012 bestämde vi oss för att ansöka om licens för att sälja öl, Idén var att sälja till den restaurangen. Vi har en serveringslokal Revsund förutom hemma på gården och jag såg en möjlighet att förhöja effekten med egenproducerad öl till maten.
Licensen gick väldigt snabbt att ordna, man hade tur, nya regler för tillstånd hade precis gjort det till en snabbare och mindre byrokratisk procedur. Nu gällde det bara att ordna öl och etiketter också. Inspirationen hämtade han från sitt andra yrke, musiken. Han har haft musikstudio på gården sen 20 år tillbaka där han jobbat med ljuddesign och musikproduktion.
– I början gjorde jag öl med musikaliska teman. Lagern ”Kind of blue” efter Miles Davis skiva och ”Black Orpheus”, en annan väldigt känd låt i jazzkretsar till exempel. Sen har en del öl döpts efter grupper som spelat in i studion här.
– Nu har jag sålt öl i fem år. Som det ser ut idag gör jag nio tio sorter totalt. Det senaste experimentet är en kaffestout. Min vision från början var att efter tio år bara göra en eller två öl – de som är riktigt bra och unika för mig.
Försäljningen är framförallt lokal: Krogar i Östersund och fjällvärlden får det som inte säljs i den egna verksamheten.
– Genom åren har jag sålt en del till finkrogar på andra håll i landet, men nånstans tycker jag att grejen med lokalproducerat är att det är lokalt. Det tappar lite poängen om jag säljer öl i Sundsvall eller Göteborg.
– Sen har vi fått in en pale ale kryddad med granskott på det lokala bolaget i Bräcke, de är glada över att ha en lokal produkt och den säljer väldigt bra.
