Det finns mängder av humlesorter. Och trots att det rör sig om en och samma art, humulus lupulus, så varierar de stort i karaktär. Men det finns också likheter, inte minst bland de humlesorter som har odlats i samma land. I veckans lista fördjupar vi oss fyra humleodlande länder – och dess specifika smakkaraktärer.
TYSKLAND
Humle har odlats i Tyskland sedan 700-talet. Från början på kloster för dess olika hälsobringande egenskaper, men efter några hundra år upptäckte man också vilka fantastiska antibakteriella egenskaper humlen gav till öl. Och det visade sig att landets mellersta och södra delar har ett utmärkt klimat för att odla just humle. Idag är de kändaste odlingsregionerna Hallertau, Tettnang och Spalt. Vilka också är namnen på några av de populäraste humlesorterna.
Hallertau i Bayern är den största regionen och står, med sin area på cirka 172 kvadratkilometer, för mer än 80 procent av Tysklands årliga humleproduktion. Här finns inte mindre än 800 humlegårdar som tillsammans gör området till den största, sammanhängande humleregionen i världen. De mest kända humlesorterna från Hallertau är Magnum, Perle, Herkules och Mittelfrüh.
Tysklands humlesorter har alla mer eller mindre gräsig och blommiga toner. Vilket är smaker som du framförallt hittar i olika lageröl där humlen inte är alltför påträngande. En ny generation tysk humle har de senaste åren rullat ut på marknaden med smak som påminner mer om de amerikanska sorterna, men några riktiga fruktbomber finns ännu inte.
ENGLAND
Troligen kom humlen till England från Flandern under 1400-talet. Då till trakterna kring Maidstone i området Kent, i sydöstra delen av landet. Britterna var initialt skeptiska till humle och öl delades länge upp mellan ale, som var det ursprungliga, ohumlade ölet och beer som innehöll humle. Och ölet med humle gillade man inget vidare, men dess antibakteriella egenskaperna gjorde att allt öl successivt blev med humle – hellre lite parfymerad humle än att ölet surnade.
Trots att England bara står för en procent av världens humleproduktion så är dess humle välkänd, och den används i typiska brittiska öl så som bitters och porter. Karaktären är ofta örtig och har toner av svartvinbärsblad, trä och torkade aprikoser. Välkända sorter är Golding (east kent), Fuggle, Challenger och Bramling Cross. Varav den förstnämnda är den allra mest populära och har behållit sin popularitet i mer än 200 år.
USA
Den nya vågen av hantverksbryggerier har i allra högsta grad anammat den amerikanska humlen. Kanske finns de rent av tack vare just den humlen. Som humleproducerande land har USA vuxit till att bli ett av världens största – och viktigaste. Centrum för humleodlingen är nordvästra delen av landet och då i synnerhet staten Washington som står för nästan tre fjärdedelar av landets produktion.
Amerikansk humle är uppskattad för sin kraftiga karaktär – som först och främst brukar kännetecknas av citrustoner. Andra smaker är tall, stenfrukt och marijuana. Humle och marijuana är båda två hampaväxter så kopplingen är inte alls långsökt.
Den mest klassiska amerikanska humlesorten idag är Cascade. Det är en av de fyra sorter som brukar kallas för de fyra C:na och som tillsammans Centennial, Columbus och Chinook. Amerikansk IPA vore inte vad den är utan dessa sorter. Andra kända amerikanska humlesorter är Amarillo, Simcoe och de senaste årens stora kioskvältare Citra och Mosaic.
NYA ZEELAND
Humle har odlats på Nya Zeeland i 150 år. Engelska nybyggare började odla humle här i samband med att de koloniserade trakten. Framförallt är det sydön som har de flesta humleodlingarna, och då i synnerhet kring staden Nelson. Eftersom de var engelsmännen som planterade den första humlen här har mycket av de Nya Zeeländska sorterna brittiskt ursprung. Dock gör sig platsens påverkan på smaken tillkänna – på vinspråk skulle man säga terroir. Ofta har de helt enkelt en helt annan smakkaraktär än de ursprungliga varianterna. Till exempel odlas amerikanska Cascade här, men smaken blir så annorlunda att man har bytt namn på den till Taiheke. Andra kända humlesorter från Nya Zeeland är Motueka, Riwaka och Waimea.
Nyzeeländsk humle har många likheter med de amerikanska. Smaken är ofta kraftfull och med toner av citrus och stenfrukt, och det är inte ovanligt att smaken går ännu mer åt exotiska frukter som melon. Den mest kända sorten, som är mycket populär bland IPA-producenterna, är Nelson sauvin. Denna har en karaktär som påminner om druvan Sauvignon blanc, vilken i sin tur ofta smakbeskrivs med ord som svartvinbärsblad, fläder och nässlor.
En stor skillnad mot humle från norra halvklotet är att nyzeeländsk humle skördas vid en helt annan tidpunkt på året. Så när Europa och USA skördar humlen runt september skördar man härifrån i februari och mars, vilket gör att humleproducenterna från Nya Zeeland är först med att erbjuda årets första humle.
Förra veckans lista:
• 4 öliga sätt att piffa till sommarfesten
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
