Ingen annan ölstil kan variera mer i alkohol, pris och smak som India Pale Ale. Stilen förkortas IPA, tre bokstäver som gärna kompletteras med fler för ytterligare vägledning. Om du tillhör dem som inte har järnkoll på stilen, eller om du behöver en uppfräschning, följer här fyra steg som tar dig genom IPA-djungeln.
BESKT ELLER FRUKTIGT?
Ipan har sitt ursprung i England där man genom att använda mer malt (högre alkohol) och mer humle (extra antiseptiska egenskaper) fick ett öl med bättre hållbarhet och som klarade de längre resorna till sjöss. En IPA i engelsk stil är idag maltig, lite rostad och har en tydlig beska – och det är ett öl som man relativt sällan stöter på i Sverige. För de allra flesta är IPA istället synonymt med de mer humledrivna, moderna versionerna som har sitt ursprung i USA – men som bryggs över hela världen. De finns i två huvudstilar – västkust och östkust som skiljer sig åt både till utseende och smak. Västkustölet, West Coast IPA, har en tydlig beska, en ljus till mellanmörk klar maltkropp och en humlearom som ofta drar åt citrus, tall och kåda. Östkustversionen, kallad New England-IPA, har istället en låg beska och en mycket tydligare humlefruktighet som ofta drar åt det tropiska. Maltkroppen är ljus och hazy och kan upplevas lite tjockare.
BOKSTAVSKOMBINATIONERNA
Backa bandet ett par år och det känns som att bryggerierna nästan medvetet ville försvåra för ölkonsumenten genom att fronta burken med den längsta tänkbara bokstavskombinationen. Får det kanske lov att vara en DDHSNEIPA? Tack och lov har den värsta bokstavshetsen lagt sig, men fortfarande finns det ett par som för IPA-konsumenten underlättar att kunna. Västkustipan förkortas till exempel ofta WCIPA och östkustipan för NEIPA. För att få till den rätta humlefruktigheten i NEIPA:n har den i regel torrhumlats = dry hop = DH, ibland två gånger = double dry hop = DDH, och ja ibland tre eller fyra… vilket gärna kommuniceras i bokstäver på burken. Både WCIPA och NEIPA kan sedan finnas i alkoholstarkare, dubbla och trippla, tolkningar med ett tillhörande D eller T innan, samt alkoholsvagare session = S. Ibland står det till exempel bara SIPA, DIPA eller TIPA, alltså session-, dubbel- eller trippel-IPA. För att då tydliggöra om det rör sig om öst- eller västkust märker man ofta östkustversionerna med antingen ”hazy” eller DDH. Så vad var då DDHSNEIPA? Jo, en dubbelt torrhumlad session New England–IPA. Alltså en humlefruktig, alkoholsvag och hazy östkustipa med låg beska.
Annat som bryggare gillar att kommunicera i versala förkortningar är till exempel när endast en slags humle används = single hop = SH. Eller om ett öl fatlagrats = barrel-aged = BA (dock sällan för IPA). Alkoholfritt = non alcoholic = NA.
VAD SÄGER EGENTLIGEN ALKOHOLHALTEN?
En standard-IPA har ofta en alkoholhalt mellan sex och sju procent. Kallas den dubbel ligger den runt åtta och trippel upp mot tio. Session mellan fyra och fem. För en högre alkoholhalt krävs mer malt vilket också ger ett fylligare öl. Det in sin tur gör att man behöver mer humle för balans. En konsekvens av att man tillsätter mer malt blir det också mer socker som öljästen inte klarar av att omvandla till alkohol vilket gör att sötman i regel stiger med alkoholhalten.
PRISLAPPEN
Humlen kallas ibland i ölkretsar för det gröna guldet och är den enskilt dyraste råvaran i öl. Mängden humle avspeglas ofta direkt på prislappen. Generellt går det åt mer humle till östkust-IPA som också torrhumlas en, två, tre… gånger. Men förutom att humlemängden i sig är dyr, så suger humlepelletsen ofta upp en ganska stor del av ölet, vilket gör att det (om man inte har en massa bra utrustning) helt enkelt blir mindre öl kvar. Priset stiger därför med humleanvändandet, men också med alkoholhalten, vilket främst beror på att alkoholskatten blir högre.
–
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
