4 ölvägar på kräftskivan

Till kräftan med sin sälta och smakrika kryddning står ölet ohotad som dryckespartner – men vilka ölstilar är egentligen bäst till skaldjuren? I veckans lista bjuder vi både på tips och varningar.

Kräftskivan hör till våra mest älskade traditioner. Den kom till i början av 1900-talet och har sitt ursprung i det förbud mot kräftfiske som under många årtionden förelåg mellan november och augusti. När det åter blev tillåtet att fiska kräftor firades det så som vi gillar att fira saker i Sverige – med öl, snaps, smör, ost och bröd. Sedan 1994 råder inget kräftfiskeförbud längre, kräftor får numera fiskas under årets alla månader – vilket inte påverkat kräftskivorna, som fortfarande oftast arrangeras i augusti.

Tack vare kräftans sälta och smakrika kryddning kan man matcha öl som både har beska och en viss fyllighet, smaken kan dessutom skruvas upp om kräftskivan också inkluderar tillbehör som kantarelltoast, paj och en bit ost vars krämiga texturer tillsammans med sältan mildrar beskan och får ölet att upplevas som fruktigare. Men allra bäst blir ofta kombinationen när man kontrasterar kräftans sälta med en mörkare, rostad maltkropp. 

LAGER
Lageröl, och då i synnerhet mörk lager är det allra säkraste kortet. Här tickas alla boxar med allt från en smakintensitet som harmoniserar och en rostning som kontrasterar i mötet med sältan, en upplevelse som kan förstärkas ytterligare om malten rostats hårdare – hela vägen upp till shwarzbier är en njutning. Ju mörkare ölet är, desto bättre i kombinationen också med de klassiska tillbehören. Vill du matcha med ett ljust lageröl är de maltdrivna att föredra, är beskan påtaglig är det viktigt att maltkroppen också är fylligare annars kommer beskan att ta över, en tjeckisk pilsner är med andra ord bättre än en tysk. 

IPA
Kräftor och IPA? Ja absolut! Kräftans sälta liksom tillbehören kommer att få beskan att mjukna och ölets fruktighet att träda fram. Viktigt här är att alkoholen inte är för hög, den får gärna vara i sessionnivå – och, återigen, att beskan är hyggligt balanserad mot maltkroppen. Ofta är västkustvarianterna, med en lite knäckig maltkropp och en humlefrukt som drar åt citrus och örter att föredra. New England-varianterna har generellt en för låg grundbeska vilket gör att den tropiska humlefrukten lätt tar över samtidigt som kontrasteffekten mot den ljusa maltkroppen uteblir. 

VETEÖL
De mer jästdrivna ölen är som smakkamelionter som anpassar sig otroligt väl till skaldjur, och det trots att beskan är låg och maltkroppen ljus. Här är det istället jästfenolerna som lirar med umamin och helheten blir både rundare och mjukare. Kombinationen med veteöl i belgisk stil, som drar åt citrus och kryddor, är att föredra framför de tyska, där banansmakerna kan ta för sig lite väl mycket. En del saisons, där alkoholen inte är för hög eller beskan för påtaglig, funkar också bra. 

PORTER
Hårt rostad malt mot skaldjurs sötma, sälta och kryddning är en svårslagen kombo. Hittar man den rätta balansen i smakintensiteten kan ett plus ett nästan bli fyra. Viktigt här är dock att ölet inte blir för smakrikt, utan måste ligga i det lättare spannet för att inte ta över. Ölet har också att vinna på att inte vara allt för torrt och bränt utan snarare kaffefruktigt. En traditionell engelsk porter eller en dry stout fungerar bäst.

Förra veckans lista: 
• 4 ölmåsten under en helg i Oslo

Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.