När Håge Viktorsson gick bort i september 2020 blev Berith Karlsson kvar utan sin parhäst sen 38 år. Men hon stod ändå inte helt ensam, hela gänget på Närke Kulturbryggeri hjälpte henne igenom både sjukdomstiden och sorgen efter livspartnern.
Det är med öl som Stormaktsporter och Örebro Bitter, idag såväl klassiska som kult, som Närke Kulturbryggeri har blivit känt. Håge Viktorsson var en del av kulten. Med sitt långa hår och skägg var han svår att missa.
Berith Karlsson syntes kanske inte lika mycket, men även hon hade och har en viktig roll på Närke och när Håge blev sjuk i cancer var det inte bara han som kom att saknas.
– Då var jag inte mycket att räkna med. Jag gjorde bara det mest nödvändiga med skatter och myndigheter. Resten fick Emil och Jörgen ta hand om, men det gjorde de med den äran.
Bryggarna och delägarna Jörgen Hjerling och Emil Arvidsson var inte de enda som ställde upp. Även andra delägare gick in för att stötta.
– De hjälpte till med extremt mycket praktiska saker. Det är en sak att göra öl, sen ska den säljas, köras … Det gjorde de.
Håge Viktorsson på Smöf 2018. Foto: Ronny Karlsson
När Håge gick bort hösten 2020 blev Berith kvar ensam efter alla åren tillsammans.
– Vi hängde ihop i 38 år. Det sätter sina spår. Det är en absolut tomhet inte bara här på bryggeriet utan hemma, i relationer med kompisar och aktiviteter som jag gör. Han har lämnat en lucka efter sig, säger hon.
Ändå har Närke Kulturbryggeri som företag inte förändrats så mycket efter Håges bortgång. Berith betonar flera gånger att det handlar om lagarbete med flera personer. Håge avgjorde inte allt utan alla hördes och hörs.
– Det har aldrig varit så att Håge bestämt mer än andra. Men han har varit den som synts mest. Det kanske beror på att folk kommer ihåg en långhårig gubbe med skägg. Det är väl inte så konstigt.
– Vi har alltid varit ett team som jobbar tillsammans och hjälps åt. Det som jag gjorde förut gör jag nu med. De som brygger är lika viktiga för vår framtoning, så det är ingen större skillnad … ändå är det en jättestor skillnad.
Hon avslutar resonemanget med en referens till hennes tidigare profession.
– Jag är förskollärare i grunden och alla ska få vara med och leka. Om bara en ska bestämma så blir det inte roligt för de andra.
Sylvia Falkeström från Oppigårds och Berith Karlsson står varandra nära sen länge. Foto: Peter Lindh
På Porterfestivalen i Göteborg i höstas stod Berith Karlsson tillsammans med Sylvia Falkeström på Oppigårds. Det är en annan person som gett henne stöd efter Håges död.
– Men Sylvia och jag känner varandra sen lång tid tillbaka, även om vi inte kommunicerat ut det. Hon och Björn är underbara. Vi och Oppigårds har så många gemensamma bevekelsegrunder för hur man driver ett företag.
– När man möter nån som är likadan … Just det här att kliva fram och säga att det är väl inget märkvärdigt att göra öl, men jag ska vara stolt och nöjd med det jag gör.
Och öl görs det fortfarande på Närke Kulturbryggeri och Berith finns med precis som tidigare. Hon har inga planer på att trappa ner.
– Jag vet inte hur länge jag kommer hålla på. Jag är ju lite yngre än Håge, men jag har alltid haft svårt för att planera långt fram. Jag har sagt på skämt att man vet ju inte om man lever då, men det så det är. Man vet inte om man lever om tre eller tio år. Det är nåt man får stå ut med, man bestämmer inte själv.
– Det är fortfarande roligt, bara inte lika roligt. Självklart saknar jag Håge jättemycket, men jag kan fortfarande vara stolt över våra öl precis som förut. Annars skulle jag inte sitta här.
