När man som lärare har lov vill man ägna sig åt något helt annat. Fokus kan riktas åt de mest oväntade riktningar, men är man någorlunda bildningsintresserad hamnar man ändå ofta hos grekerna. De var väl inte kända öldrickare! Eller? Tja, när man snackar om ”grekerna” förr, menar man ju snarare de som skrev på grekiska, de kunde vara av alla möjliga folkslag och här kommer därför lite om ”grekernas”, dvs grekiskans okända ölroll i vår ölutveckling från sumerer till mikrobryggeriboom.
Enligt Hatte Furuhagen är det i mitten av 600 f Kr, som grekiska legosoldater, köpmän och sjöfarare kommer i kontakt med de gamla kulturerna i Mesopotamien och Egypten. Detta låter något sent i mina öron, men han påstår att man kan se impulserna dyka upp i dåtida konst, litteratur och myter. Men i grekiska samhällena fick, till skillnad från i mellanöstern, prästerna aldrig någon maktposition, enligt Hatte. Detta talar för att den stam som höll till i Danzigområdet och som jag påstår hade präst- eller tempelstatus, ej var av rent grekisk härkomst. Stammen är kulturellt intressant och ölkopplingar finns, men mer om dem en annan gång.
Grekiska skalden Archilochos (omkring 700 f Kr) omnämner vid denna tid kornvin som något bekant för grekerna.
Det finns andra kopplingar mellan grekiskt och området i Mesopotamien; den grekiska ”Hymn till Demeter” har nära likheter med Inanna och Dummuzi, inte bara i motiv, utan även i underliggande tankar, religiösa koncept, presentationen av gudarna och deras aktiviteter. Har möjligen spridningen av indoeuropeiska myter även gått från hettiterna, via Egypten? Walter Berkert påstår att flera av de centrala grekiska myterna har hettitiskt ursprung.
Vi stöter på väggmålningar på Thera med fruktbarhetsritualer som skulle kunna antyda Demeters vårfest?
