Tredje strofen framkallade Bacchus med ett slag på klippan med sin thyrsosstav, käppen med pinjekotte och vinrankor. Thyiader innebär backantinnor. Staven använde Bacchus bl a till att hejda floden Indus (se strof 5) lopp, när han behövde korsa den. Han kuvade också en storm med staven.
I fjärde strofen sjunger Horatius om Ariadne, som, när hon övergivits av Theseus, gifte sig med Bacchus. Bacchus slängde efter de gift sig upp brudkronan till himlen, där den fortfarande lyser i stjärnbilden Corona Borealis. Pentheus, det var kungen i Thebe, som motsatte sig Bacchusfirandet och blev då söndersliten av backantinnor, däribland Pentheus mor Agaue. Lychurgus hette en kung i Thrakien som också ogillade Bacchuskulten och som straff blev vansinnig och dödade sin son.
Bistonider är backantinnor från thrakiska stammen bistoner. Bacchus räddade i strof 6 själva gudarnas boning Olympen. Sista strofen handlar om hur Bacchus t o m är accepterad och omtyckt i underjorden. En gång var han nere i dödsriket för att hämta sin döda mor Semele. Gyllene horn är symboler för gudomlighet.
Consus
Consualia var för etruskerna en spektakulär fest i skördetiden. Consus firades också vid vinterns ankomst i januari. Den kom att högtidlighållas med hästtävlingar. Eftersom Posidon var hästens gud, ägnades festen åt Neptunus Equester. (Ryttaren) Drack alltså etruskerna julöl? Här har vi isåfall en koppling mellan den etymologi som jag i andra artiklar utvecklat om ordet juls bakgrund.
