Demeter [däm’ätär]
Syster till Zeus, var växtlighetens och den odlade jordens gudinna. Att jord oftast var feminin märks här i grekiskans meter, moder. Förledet de- anses vara samma som ge, jord. Alltså Moder Jord. Hennes viktigaste fest firades i samband med höstsådden. Hennes viktigaste kultplats var Eleusis, väster om Aten. Där instiftades de eleusinska mysterierna, hemliga fruktbarhets- och odödlighetsriter som fortsatte hela antiken igenom. Hennes attribut är fackla och sädesax. Mykenska formen: Damater. I Rom byggdes 496 f Kr ett tempel till Demeter efter en hungersnöd. Motsvaras av Ceres i romersk mytologi. Antikens författare såg i extatiska kulternas initieringar samband, mellan Demeter och Dionysos, enligt Hugh Bowden. Riterna var liknande.
I Homeros ”Hymn till Demeter” hittar vi kärnan i extasen, berusningen; rening av själen från de bekymmer och en slags plötslig och tydlig gudomlig insikt (thiasis) som gör livet lättare att leva: ”Välsignad är den som upprätthåller ett obefläckat liv och närmar sin själ till thiasos (en grupp människor – oftast tjejer – som i extatiska aktiviteter uppvaktar Dionysos med fallosar och korgar med innehåll), väl medveten om gudarnas teletai, dansande i bacchanalska orgier över kullarna med heliga frigörelser, och som vördar den stora modern Cybeles orgier, svängande thyrsus, serverar Dionysos, inlindad i murgröna.” Sofokles antyder länkar mellan Demeter och Dionysos i sin pjäs ”Antigone”
Dionysos [di’ånnisåss]
Idag mest känd som vinets gud, var son till Zeus och Kadmos dotter prinsessan Semele. Ej ursprungligen grekisk. Grekerna stal Sabazios (som senare blev Attis) från de öldrickande lydierna och frygierna norrifrån, och döpte om honom till Dionysos och gav honom vingudstitel. Troligen kom denna hästridande gud från Thrakien eller Makedonien. Dionysos uppfostrades enligt myten av Silenus, som även deltog i härjningståg ridande på en åsna.
