Alltså lite snyggare, mindre dramatik, mer stil. För ryggläge är ju den klassiska sovställningen. Så tolkar åtminstone jag hans rader. Långt senare slutade man med offentliga teaterföreställningar. Varför kan man undra? En teori skulle ju kunna vara att de sedermera erövrande muslimernas alkoholrestriktioner gjorde – de sedan hävd dryckeskopplade – teaterföreställningarna till tråkigare föreställningar än förr, inte lika lätta att leva sig in i som under alkoholpåverkan. Teater och alkohol hörde tydligen ihop på den tiden. Blev föreställningarna plötsligt ointressanta? Teorin är tunn och funkar visserligen på Bysantion, men Rom då? En av Dionysos titlar var ”Eleutherios”, befriaren. Ett ställe där Dionysosorgier firades var i hans tempel i Heraea, Arkadien.
Andra greker som Miletus, Hellanicus från Lesbos, Theophrastus och Xenophon omnämner också öl.
I äldre tider var på många håll, både i Balkan och Italien vinodlingen okänd, enligt Johan Bergmans ”Alkoholfrågan i antiken”. Det fanns inget vin ca 1000 f Kr, när enligt Sture Linnér villanovakulturen spreds, vars invandring medförde Italiens indoeuropeiska språk. Etruskerna hade inget vin. Det lär finnas spår av denna tid i de myter som talar om gamla kungar som stängde sina länder för guden Dionysos och som även borde kunna berätta om äldre generationers motstånd mot den nya vinreligionen. Det finns vissa ställen hos Herodotos som antyder att Dionysoskulten är av egyptiskt ursprung. I Derveni, Makedonien har man dessutom hittat en förkolnad papyrusrulle från omkring 420-400 f Kr som pekar på att det ligger något i Herodotos anteckningar.
Ett kultnamn på Dionysos var Broumos. Festen Brumalia hade hedniskt ursprung. Brumalia firades i 24 dagar vid vintersolståndet, en dag för varje bokstav i grekiska alfabetet. Vid varje bokstavsdag firade man alla som började på denna bokstav. På ett kyrkomöte 692 förbjöds Brumalia, men fortsatte ändå att firas fram till 1100-talet, där Broumos bl a firades som utsädets upphovsman. Att detta verkligen var en sädesgud med indirekt ölkoppling liksom den äldsta Dionysos hade, kan man också ana i Euripides skådespel Bacchae, där Dionysos uppenbarar sig själv med en jordbävning, åska och blixtar. Just blixtar och åska är lätt att koppla till våra äldsta uppfattningar om ölets uppkomst, där man uppfattade ölet som kommet från himlen.
