Aristofanes ville stoppa kulten av Sabazius, som beskrivs som en frygisk öldrickande gud. Denne är också – betydligt senare, kring år 365 i Illyrien – kopplad till när pannoniske kejsar Valens belägrade Chalcedon. Historikern Ammianus Marcelinus berättar att invånarna där hånade honom för hans öldrickande. De kallade honom sabaiarius. Sabaia var en dryck av vete eller korn, för fattiga i Illyricum. Kan denne vara ett uråldrigt spår av vad Diodorus från Sicilien berättar, nämligen att det finns en variant där Zeus och Persephones son heter Sabazius, dyrkad på natten i hemliga ritualer. Detta klaffar på många sätt med hur denne, möjligen äldre Dionysos, passar med ölbryggning, säd, dödsrike, satyrer, kotte m.m. Och att han i senare version under vinperioden blev son till Zeus och Semele. Ännu senare skrev kejsar Julian (361-363) följande poem där han funderar på om det finns två mödrar till Dionysos:
”Vem och varifrån är du Dionysos? Eftersom jag, vid sanna bacchusdyrkare, ej känner igen dig; jag känner endast Zeus son. Medan denne luktar som nektar, stinker du som en getabock (medveten ordvits! ordet kunde redan då också betyda speltvete!). Kan det vara för att kelterna på grund av druvbrist gjorde dig av sädesslag. Därför borde man kalla dig Demetrius (dvs född av Demeter, eller två mödrar – som han fortsatt vitsigt också lär ha menat), inte Dionysos, snarare vetefödd (alltså ifrån jorden, inte himlen) och Bromus (havre) inte Bromius (åskrytare).”
Även Sofokles klankar ned på brūtos i sin första pjäs ”Triptolemus”; att det är en dryck inte ens passande för grisar. Tydligen var det politiskt inkorrekt att gilla drycken då, man kan ju spekulera i om det handlar om att det nya starkare vinet som dracks av publiken före och under framförandena samt främlingsmisstänksamheten mot de öldrickande utländska ”barbarerna”, bidragit. Det alkoholsvagare ölet blev ju också surt fortare. På den tiden då man också delade upp allt i hetta, kyla, torrhet och fuktighet, var mannen kopplad till hetta och kvinnan till kyla. (Jämför gärna också med yin och yang). Eftersom öl blev klassat med kalla egenskaper, var den ju heller snarare associerad som kvinnlig och svag, inte manligt stark dryck.
