I Antifanes pjäs Asclepios är huvudrollsinnehavaren i färd med att hjälpa en svag öldrickande – möjligen thrakisk – kvinna, brutikē (öldrickare?) genom att ge henne medicin i det kärl, lepastē, hon brukar dricka sitt öl i. Också den oftast vetenskapligt nyktrare Aristoteles accepterade dessa tankar; han påstod att äldre män var mest benägna till fylla, därefter yngre och sist kvinnor. Äldre män var alltså hetast… Apropå fylla så citerar Athenaeus Aristoteles iakttagelser; att de som blir fulla på ölvarianten pinon – gissningsvis en makedonsk term – enbart ramlar baklänges, till skillnad från andra fyllon, som raglar och ramlar åt alla andra håll också. Här kommer ett urdrag ur Platons sista verk ”Lagar”, där fyllan diskuteras. En kretensare, en spartan som berättar hur fylla är portat t o m vid Dionysosfesterna hos dem och en atenare som svarar:
”Jag pratar inte om det allmänna drickandet av vin, utan om berusningen i sig, vare sig den är i den form skyterna eller perserna får den eller vidare kartagerna och kelterna och ibererna och thrakierna, alla dessa stridslystna folkslag, eller som hos er. Eftersom ni, som du säger, på det hela taget avhåller er, medan skyterna och thrakierna både kvinnor och män tar allt oblandat och häller det över sina kläder och anser seden vacker och trevlig.” Senare ska atenaren visa sig duktig och skryter över att ingen under 18 dricker vin och att ingen hos dem under 30 blir berusad och att man bara får bli berusad efter Dionysos festival.
Sången om Ilion var annars betydelsefull runt om i Europa. Många andra länder och folk visar ättehistorier ifrån kriget om Troja, som staden är mer känd som. Makedonien och Epirus genom utvandrade trojanen Helenus. Illyrien och Venetien genom utvandrade trojanen Antenor. Rhetien och Vindelicien genom amazonerna (trojanernas bundsförvanter). Etrurien genom Dardanus som utvandrat ifrån Troja. Latien och Kampanien genom Ænaderna. Sicilien, den ænadiska vandringssagans hemland, genom släktskap mellan Trojas och Siciliens furstehus Sardinien (se Sallustus). Gallien (se Lucanus och Ammianus Marcellinus). Carthago genom Æneas besök hos Dido. I Illiaden dricker Nestor en dryck av pramniskt ”vin” (här snarare i betydelsen alkoholdryck än druvvin, tror jag – till skillnad ifrån Nelson) med smulad getost och sädesmjöl.
Circe gör samma dryck, men dessutom med honung i. Vi befinner ju oss i sagor som bör ha försiggått långt innan druvvinet gjorde entré hos grekerna.
