Musikanterna se då högst medtagna ut: flöjtblåsarna kippa efter andan, svetten droppar från trumslagarnas pannor, lurblåsarnas kinder äro uppsvällda och deras ögon stå ännu långt ut ur hålorna.”
Men Bacchus kunde också anses måttfull; Horatius ode I 27s första alkaiska strof börjar så här:
Bestämd för glädjen bägaren är, med den
att slåss är thrakers osed. Så bort med allt
barbariskt skick, låt blod och slagsmål
fjärran från måttfulle Bacchus vara!
Horatius ode II 19 lyder:
Vid fjärran klippor, tro mig, o eftervärld,
jag Bacchus sett hur sånger han lärde ut
till nymfer, till satyrerna med
spetsiga öron och bockars klövar.
Hell dig! Av nyväckt bävan min ande rörs,
av Bacchus uppfylld, upprört jag jubla vill!
Hell dig! men skona mig, o Liber,
sänk den förskräckande thyrsosstaven!
