Bildspel
Det blir en riktigt drömresa när Erik Sjölund och Peter Bergquist ska jaga de allra bästa ölen längs den amerikanska västkusten. Här kommer deras första rapport och vi blir avundsjuka direkt.
Efter en ölprovning i vintras kastade Peter ur sig att man borde bila längs bryggerierna på amerikanska nordvästkusten. Det lät enkelt, och självklart. Peter brukar ta hem öl från San Francisco och från Washington State, och bjuda på. När jag besökte De Garde 2016 stannade jag hos dem så länge att jag missade nästan hela Portland. Och vi pratar båda fortfarande drömskt om Bend. Boneyard, Deschutes, Crux!
Vi landade i San Francisco i tisdags och drack Pliny the Elder på Toronado en timme senare. Vi har två veckor på oss att gå igenom San Fransisco, norra Kalifornien, Oregon, västra Washington State och Vancouver. Det kräver hårda prioriteringar och effektivitet. Vartefter planeringen fortskred under våren blev det tydligt att tyngdpunkten ligger på Oregon: Tillamook, Bend, Portland.
Lång bilresa
Vi har nu alltså lämnat San Fransisco via In-N-Out Burger i Sausolito, Lagunitas Tap Room i Petaluma och Russian River i Santa Rosa. För att nå Oregon i rimlig tid blev det sex timmars körning från Santa Rosa, tvärs över Napa Valley och längs Interstate 5 för övernattning i den lilla staden Medford. Inte utan sorg missar vi exempelvis North Coast Brewing i Fort Bragg. Och Chico hade varit kul att utforska. Men att prioritera är att välja bort. Så vi körde vidare.
Första stoppet i Oregon blir De Garde i Tillamook, där några vänner ansluter. Därifrån till Pellican Brewing i Pacific City där vi förhoppningsvis kan få en öl på stranden i solnedgången. Via vineriet (!) Antica Terra i Dundee når vi till slut Bend för några nätter och fler bryggerier. Upp i bergen till Logsdon Farmhouse Ales på vägen till Portland. Efter två nätter i Portland med Hair of the Dog, Rogue och Cascade blir det ett stop i Seattle innan vi fortsätter norrut till Bellingham och ett besök hos vänner på Lummi Island. Till slut två nätter i Vancouver innan vi betalar för övervikt på flyget hem.
Vänlig personal
Flera av de mindre bryggeriernas pubar har öppet torsdag till lördag eller söndag. Därav ett vansinnigt pusslande och prioriterande när vi planerade rutten. Det vi däremot överraskats positivt av, är hur vänliga och tillmötesgående bryggerierna är när vi ber om en visning. Många är beredda att göra en privat visning eller bjuda in till en redan fullbokad rundtur när vi skriver och frågar. Vi anar att det Amerikanska marknadsföringstänkandet slår igenom även i bryggeribranschen, och det är tydligt att man tjänar på att fråga, särskilt om man är ute i god tid.
Varför lämnar man San Francisco, som ölnörd? Det enda rimliga svaret på den frågan är att man vill till ännu fler feta bryggerier och ölbarer. För jag har svårt att släppa tanken på de ställen vi inte besökt. Och på de jag vill tillbaka till. Att se solnedgången över downtown San Francisco och Oakland Bridge från Faction Brewing, vill jag göra varje kväll.
Vill till Almanac
Vi fick prioritera bort Drake’s, och Crafty Fox hann stänga innan vi lyckades slita oss från de andra nattsuddarna på Zeitgeist. Jag borde gå tillbaka till Almanac och fylla en crowler med Blanc Flavour Wheel istället för den där dubbelIPAn jag fick för mig att köpa.
Blanc Flavour Wheel var skitgott. Fruktigt, surt som synden och fylligt. Sen var vi ju på Rare Barrel också, förstås.
Nu åker vi norrut och startar den här bryggerituren på riktigt. Det kommer bli en fantastisk tur. Det är skönt att åka bil längs nordvästkusten. Vägarna är gjorda för att köras på och landskapet är vackert.
Erik Sjölund
