950 öl tävlade. Bäst av dom alla var Diep Kriek som skapats av Johan Lagercrantz. Nu hoppas svensken att få mer tid till att jobba med fatlagringar.
Beernews har tidigare skrivit om Johan Lagercrantz och hans jobb på Deep Creek på Nya Zealand. I helgen fick bryggeriet en riktigt fin utmärkelse när ölet Diep Kriek röstades fram som det bästa av 950 tävlande öl i NZ Brewers Guild Awards.
– Det är så klart en big deal för oss att ta hem ett sådant pris. Just i det här fallet så blev priset nästan som ett personligt pris till mig eftersom ölen som vann var en del av ett projekt som jag har fått fria händer att utveckla av Deep Creek, menar Lagercrantz.
Bryggeriets fatlagringsprogram har funnits ett tag, men det har varit svårt att få tiden att räcka till
– Jag fick i uppgift för tre år sedan att utveckla ett sådant projekt. Det tog ungefär ett år av planering och införskaffande av utrustning och ekfat innan vi bryggde vår första sats. Sedan har vi bryggt olika typer av öl för att bygga upp ett bibliotek av ekfatslagrad öl som vi kan skapa nya öl av.
Med en hel del annat att göra på bryggeriet fick det till slut bli fritiden om lades på projektet.
– För ungefär sex månader sedan fick jag nog av att vänta på att få tid till projektet på vanlig arbetstid så jag började jobba med projektet på helgerna och skapade bland annat Diep Kriek. Vi har gjort en nyanställning på bryggarsidan nu så förhoppningsvis öppnar det upp mer tid för mig att fokusera på vårat barrel project.
Ölet är inspirerat av belgiska oude kriek men är inte en spontanjäst lambic. Man använder sig av en så kallad solerametod i en jästank, där en del av ölet alltid får vara kvar, och det ger en speciell karaktär på ölet som bara finns hos Deep Creek.
– Diep Kriek är en blandning av två olika satser som bryggdes i slutet av 2017. Sedan har de lagat på ekfat till i april 2019 då de blandades för att sekundärjäsa på hela sura körsbär i cirka två månader innan de tappades på fat och flaska för att naturligt kolsyras.
Lagercrantz själv var inte på plats under prisutdelningen, men hans kollegor firade priset rejält. Kanske lite för rejält.
– Priset är fortfarande försvunnet. Jag var inte på prisutdelningen i Wellington utan spenderade helgen med att campa istället. Men som jag förstår det så firade mina kollegor ganska hårt och han som hade hand om priset gick vilse på väg hem från krogen till hotellet och lyckades på något sätt tappa bort priset på vägen. Jag skulle tro att det är borta för gott men jag är lika glad för det.
