Fotbollssupportrar har ett rykte om sig att gilla öl. Kanske är de inte alltid de största finsmakarna, men att läktarna smörjs av öl – på gott och ont – är knappast längre en kontroversiell åsikt. (Vi skojar – självklart är det en kontroversiell åsikt för de som gillar att bli kränkta.)
Hundratusentals svenskar har huttrat sig genom vintern och gäspat sig igenom vintersportsäsongen – men nu har de inhemska fotbollsligorna äntligen dragit igång. I ett internationellt perspektiv har öl och bryggerier, fotbollsklubbar och supportrar gått hand och hand i stort sett sedan sporten blev populariserad. Vissa bryggerier är så förknippade med vissa klubbar att varumärkesloggan nästan känns lika naturlig som klubbemblemet på matchtröjan. Trots att Liverpool FC inte längre har Carlsberg på magen (det danska bryggeriet är dock fortfarande sponsor) så känns det som att de har det, eller, att åtminstone som att de borde ha det.
I veckans lista så listar vi fyra öl som på ett eller annat sätt är tätt knutna, betydelsefulla eller intressanta för Den Vackra Sporten.
MAKRILLÖL – Kopparbergs Bryggeri
När Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap krisade ovanligt mycket (till och med för att vara GAIS), hösten 1996, lanserade klubben tillsammans med Kopparbergs Bryggeri det första svenska fotbollsölet: Makrillöl. Ölet marknadsfördes som ”ett allsvenskt öl”, men i samma veva som ölet lanserades åkte klubben ned i Division 2 – alltså den dåvarande tredjedivision. SVT:s program Fotbollskväll sände ett minst sagt tendentiöst 13-minuter långt inslag där främst klubbens dåvarande ordförande Erik Bergenhem och anfallaren Anders Kiel pressades hårt av företrädare för en hastigt hopvispad moralpanik. Lars-Åke Lagrell hoppades ”att det inte var sant”, Ralf Edström, som själv spelat med ölreklam på magen i Belgien, tyckte att ”det är fel gentemot ungdomarna” och Göteborgs-Postens Jan Hansson tog upp ”den utmanade kopplingen mellan huliganism och öl.” Inslaget inleds med en speakerröst som proklamerar: ”Kröken ska rädda en anrik förening på dekis”.
Ölet var tänkt att generera en miljon kronor till klubben. Hur det gick med det vet vi inte. Men 1997, då ölet var tillgängligt på allvar, blev GAIS sämsta säsong i historien. Ölet levde kvar i några år och den enda statistiken vi har hittat (från Dagens Nyheter) gör gällande att 21 668 liter Makrillöl såldes under året 1998.
STELLA ARTOIS – Anheuser-Busch InBev
Som konstaterats ovan är inte alltid fotbollsfans de allra mest snobbiga ölkonsumenterna. I Sverige dricks ofta den billigaste fatölen, som uppladdningspuben har till försäljning, i störst mängd. Om man bortser från klubbar som haft en särskild koppling till särskilda ölmärken, som klubbens fans sedan lojalt favoriserat under lång tid (till exempel Spurs fans som fortfarande gärna tar en Holsten) finns emellertid några särskilda märken som fotbollsfans gärna dricker, och då helst direkt ur flaskan.
Under tidigt 2000-tal slog den brittiske rapparen, producenten och låtskrivaren Mike Skinner igenom med dunder och brak, under namnet The Streets. Skinner såg ut som en fotbollssupporter, sjöng om fotboll (och festande) och pepprade gärna sina texter med referenser till olika varumärken, inte minst alkoholanknutna sådana. Carlings tycktes vara nödlösningen, Kronenbourg medelvägen och Stella det lyxigaste ölet – det som var den bästa accessoaren bredvid Stone Island, Burberry och Aquascutum. Det dröjde inte länge förrän de svenska grabbarna plötsligt beställde en, eller fem, Stella när tillfälle gavs.
PURITY PALE OFFICIAL ALE OF ASTON VILLA – Purity Brewing
Idag har vartenda fotbollslag med aktning fått minst ett öl tillägnat sig. Är det inte ett officiellt öl, kan det vara ett öl tillägnat en supporterklubb, en spelare eller någon annan företeelse knuten till föreningen. Problemet med att lansera ett fotbollsrelaterat öl är att det avskräcker fler än det tilltalar. Rivaliserande fotbollssupportrar vill förstås inte köpa och dricka ölet hur utsökt det än kan tänkas vara – bara på grund av namnet, etiketten och konnotationerna. Tur då att man som ölsnobb inte missar så mycket, eftersom de allra flesta fotbollsöl är toktråkiga internationella lageröl.
Men det finns undantag. Så länge du inte håller på Birmingham City, eller möjligtvis Wolves eller West Brom, känns det förmodligen okej som svensk att dricka ett Aston Villa-öl. Purity Pale är en riktigt god brittisk pale som finns på både burk och flaska i Midlands. Men allra godast är den förstås som cask – på plats i Brum.
GO GREEN – Burlington Beer Company
Riktig fotboll och USA är ett besvärligt kapitel. I Europa bör en fotbollsklubb vara bildad på 1800-talet för att tas på ordentligt allvar. I USA finns väldigt lite tradition, seriesystem som inte en människa begriper och en uppsjö av lag som får Östersunds IF att framstå som Notts County. Dessutom har ”the franschises” ofta tramsiga namn.
Vermont Green FC, som gett sig själva epitetet “the happiest football club in the world”, bildades 2022 och huserar i något som heter USL League Two. Det är någon form av tredjedivision i nordöstra USA. Den som kan sin öl vet att den pyttelilla delstaten Vermont är hem till en lång rad kreddiga bryggerier som exempelvis the Alchemist, Hill Farmstead och Burlington Beer Company. Vermont Green FC har bryggerierna Zero Gravity OCH Burlington Beer Company som huvudsponsorer, men är även sponsrade av the Alchemist. Plötsligt seglar arenan Virtue Field i Burlington, med plats för 2 500 åskådare, upp som en drömresa för ölintresserade groundhoppers.
Det officiella Vermont Green-ölet heter Go Green och är en amerikansk pale ale från Burligton Beer Company, och nej, vi har inte smakat på det. Men de andra ölen som Burlington Beer Company gör är så pass bra att vi vågar tipsa om det ändå.
–
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
