Kvinnor och öl har en lång gemensam historia, och att berättelserna lyfts upp till ytan är viktigt i en till synes mansdominerad bransch. I veckans kärleksförklaring skrapar Beernews på ytan till en underrapporterad del av ölhistorien – från sköljkullor via facksföreningskämpar till kampen för kvinnlig rösträtt.
Kvinnornas roll i ölhistorien är ofta reducerad till en bisats, och deras arbete beskrivs mer som en husmorssyssla än ett hantverk. Men under de senaste åren har både forskning, historisk litteratur och museiutställningar gjort sitt för att föra fram ölhistoriens kvinnor i ljuset.
Antikvarien Elin Loord ansvarade för utställningen Bryggda berättelser som ställdes ut på Sörmlands museum förra året. Enligt henne är det viktigt att lyfta fram kvinnorna i öl- och bryggerihistorien.
– Det är viktigt att få en bredare och sannare bild av historien och att inte osynliggöra kvinnorna, säger hon.
När hon började arbetet med utställningen, som visades under åtta månader 2024, överraskades hon över den kvinnliga historiska dominansen.
– Idag tänker man ofta på öl som något manligt kodat. Men när man tittar på gamla bilder är det tydligt att det är kvinnor som dominerar bildmaterialet från början av 1900-talet. Även in på 1960-talet verkar det ha förkommit en hel del kvinnliga arbetare på bryggerierna, säger Elin Loord.
En kvinnlig yrkesgrupp som har gjort ett stort avtryck i ölhistorien är det förra sekelskiftets bryggeriarbeterskor. Ofta arbetade de som flasksköljerskor eller som de kallades, när de var från Dalarna: sköljkullor. Arbetet som bryggeriarbeterska var tungt och farligt och bland arbetsuppgifterna ingick bland annat att rengöra ölflaskor genom att skaka dem med hagel i. Det ledde ibland till trasiga glasflaskor, många skärsår och enstaka förlorade fingrar. Senare kom den här metoden att ersättas med borstar och med tiden maskiner. Kvinnorna bar också ölflaskorna när de skulle förflyttas, ett minst sagt tungt arbete då de packades i så kallade 100-korgar, alltså hundra flaskor per korg.
Bryggerskan Anna Johnsson som arbetade som bryggeriarbeterska 1897–1927 berättar i en intervju i Stockholms Stadsmuseums folklivsforskningsarkiv (som senare publicerades i Stockholms Stadsmuseums elfte volym med titeln Stadsvandringar 11) att de ofta började klockan fem på morgonen och arbetade till klockan nio på kvällen – alla dagar i veckan, inklusive söndagarna. Trots det var bryggeriarbeterska ett eftertraktat jobb, då de kunde spara de mesta av pengarna de tjänade eftersom boendet ingick. Vanligtvis började en bryggeriarbeterska i sköljningen för att sedan avancera till korkningen och slutligen tappningen, som ansågs som den finaste arbetsuppgiften.
Anna Johansson-Visborg, kanske idag mest känd som kvinnorättskämpe, arbetade som bryggeriarbeterska på Sankt Eriks Bryggeri i Stockholm vid förrförra sekelskiftet, en tid då kvinnor saknade rättigheter. Hon var drivande i fackföreningsrörelsen kring kravet ”Lika lön för lika jobb” och blev, i sin roll som ordförande i den fackliga Bryggeriindustriarbetarförbundets avdelning 15, känd för att driva frågan om kvinnlig rösträtt hela vägen fram till dess införande.
– Anna Johansson-Visborgs orubbliga riktning går inte att överskatta. Hon stod konsekvent på kvinnans sida, och trots att hon i början var ensam kvinna i Bryggeriindustriarbetarförbundets styrelse fortsatte hon att driva uteslutande kvinnofrågor på möten och kongresser i en tid då kvinnors fackliga aktivism problimatiserades och möttes av ett osynliggörande av kvinnofrågor inom sina fackföreningar – generellt tyckte man inte att kvinnor överhuvudtaget skulle vara fackligt aktiva. Bara det faktum att avdelning 15 fanns, och tog upp dessa frågor på så väl bryggeriindustriarbetareförbundets kongresser som LO-kongresser, gjorde att budskapet spreds långt utanför den egna kretsen, synliggjordes samt inspirerade andra att också börja agera, säger sociologen och forskaren Eva Schmitz.
Anna Johansson-Visborg blev engagerad under en period då fackföreningar bildades och under 1890-talet började fler och fler människor att gå med i facken. Under den här tiden var kvinnornas arbete oreglerat, då de flesta arbetade på ackord och inte var bundna till tidsavtal. Anna Johansson-Visborg jobbade ihärdigt för att samtliga bryggeriarbeterskor ska fackanslutas, något som skedde 1903. Anna Johansson-Visborg satt på sin ordförandepost i över tre decennier och kämpade för många kvinnofrågor från tidigt 1900-tal ända fram till 1950-talet och anses, framförallt på grund av sitt inkluderande av och agiterande för kvinnor inom alla politiska grupper, väldigt viktig för kampen för kvinnlig rösträtt.
– Anna Johansson-Visborg drev frågan om lika lön för lika arbete redan på 1890-talet, som sedan kom att bli en viktig del i 1970-talets feministiska våg med parollen ”kvinnokön ger lägre lön, säger Eva Schmitz.
Ett annat kvinnodominerat yrke med långa arbetsdagar inom ölbranschen var servitris på Sveriges många ölkaféer. Servitriserna kom att bli en viktig del i restaurangernas fackliga representation.
Ölkaféer kallades de krogar som serverade folköl till männen som inte hade tillgång till en motbok. Motbok, ett ransoneringssystem för alkohol, beviljades baserat på personens “spritbehovsmiljö” och de män som nekades motboken hade ofta alkoholproblem, men det hindrade inte dem att ofta söka sig till sitt närmsta ölkafé dit alla – förutom kvinnor – var välkomna. Kunderna på ölkaféerna var således ofta ensamstående män som, enligt de flesta beskrivningar, “togs om hand” av den kvinnliga serveringspersonalen som fick agera “extramammor”. Krogarna låg ofta lite dolt, utan insyn och hade långa öppettider, från sex på morgonen till nio på kvällen, med undantag för söndagsmässan. De långa arbetsdagarna var en av de viktigaste frågorna för fackföreningarna under denna tid. År 1920 gick bland andra kafépersonalen med i hotell- och restauranganställdas förbund och blev avdelning 48. 1928 var det den största avdelningen inom förbundet i hela Sverige. Den långa arbetstiden tvingade avdelningens möten att läggas sent på kvällar och nätter men det stoppade inte servitrisernas fackliga organisation.
Att brygga öl har varit en kvinnlig syssla i närmare 9 000 år, och är det än idag. Kärlek till er.
_
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
