Bildspel
En skrift från Institutet för maltdrycksforskning, ett institut infört av bryggeribranschen självt.
Två fulla bokhyllor med gamla ölböcker och mer ändå nedpackat i källaren. Linus Pilebrand, till vardags bryggare på Göteborgs Nya, har en liten hobby …
– Jag samlar inte för samlandets skull. Jag är ingen frimärksgalning, man får passa sig så att man inte blir superkufen, säger han när Beernews pratar med honom.
– Jag har mer eller mindre bara köpt böcker som har information som jag inte kan hitta någon annanstans. Sånt som inte finns återgivet eller digitaliserats. Då har man inget annat val än att gå till källorna.
Linus samlande startade 2015 när han började som lärling på Beerbliotek i Göteborg.
– Göteborg består ju inte av annat än lämningar från bryggerihistorien. Stan är ju mer eller mindre byggd på socker och öl. Det tände mitt intresse, fortsätter Linus.
– Sen gick det parallellt och jag har fördjupat mig i ölhistoria på samma sätt som jag har fördjupat mig i modern praxis och teori. Det är mycket från förr som är intressant. Men jag håller inte med dem som säger att allt var bättre förr, hemska arbetsförhållanden, dåligt betalt, gott om möjligheter att skada sig med mera. När man läser igenom branschböcker från början och mitten av 1900-talet så förespråkas till exempel användning av DDT i både malthus och hos spannmålsodlarna och man ser på samma siduppslag reklam för var man kan köpa in bland annat DDT. Det är bra att känna sin historia för att förstå sin samtid och för att kunna se framtiden.
Hans intresse för historien är främst fokuserat övergången till ny teknik i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet.
– Det är intressant att se hur förändringarna av process och utrustning har förändrat öl under den tiden.
Vid det här laget består samlingen av två fulla bokhyllor, men hur många böcker det är har han inte aning om. Och i källaren finns det mer, även om det mest handlar broschyrer och reklamblad för bryggerier från tidigt 1900-tal.
– Det är väldigt intressant och ger en inblick i både ett samhälle och en bransch som på många sätt inte längre finns.
Priset på hobbyn vill han inte prata om och tillfrågad om vad han betalat som mest för en bok mumlar han bara något om att det vill han inte berätta …
– Det kan vara en dyr hobby. Vill man ge sig in i den tidiga litteraturen på 1600-talet till exempel kan det vara rejält dyrt. Jag vill inte påstå att något jag köpt varit svindyrt.
Om man istället frågar Linus om vilken som är hans mest spännade bok kommer svaret direkt.
– Det är humlepraktikan, jag tror att den är från 1687 – inte långt efter att Göteborg grundades. Den är väldigt intressant, men extremt jobbig att läsa med varierande grammatiska regler och ord som ändrar stavning fyra gånger i samma text.
Jakten på nya böcker går via kontakter som han skapat och antikvariat.
– Folk vet att jag köper mycket och hör av sig till mig när de har nåt – och det får de gärna fortsätta med …
– Hade jag varit duktigare på tyska så hade det funnits mycket mer att hämta och sen finns det jättemycket på danska. Det finns mycket att rota i där.
En del av böckerna i Linus samling är inte ens ölhistoria i nån vidare mening. Det kan vara allt från lokalhistoria till torra årsböcker från tekniska nämnden. Men han läser allt.
– Ja, men det kan vara så att det i den eller den boken kan det vara ett stycke eller beskrivning av en process som inte finns någon annanstans medans resten av boken bara är repetition på sånt som står återgivet på annat håll, det kan refererar till samma sak i en 20 år äldre bok som refererar till en 30 år äldre bok och så vidare.
