Malin Derwinger är utbildad ölciceron och dessutom lärare på ölsommelierutbildningar. Här svarar hon på våra sommarfrågor.
1. Du får bara dricka ett enda öl under resten av ditt liv. Vilket öl väljer du och varför?
– Åh, vilken ångest. Men det måste nog bli Pilsner Urquell. Den har lagom alkoholhalt och går att variera väldigt mycket med upphällningstekniker, filtrering, fathantering, och så vidare. Passar till den mesta maten, man kan få tag på den i hela världen, och är helt enkelt ett jävligt pålitligt och fantastiskt bra öl.
2. Vilka är världens tre bästa ölländer? Lista och förklara.
-Tyskland, England och Japan.
Tyskland – Jag fattar inte hur de gör. Ju mer jag lär mig om lageröl (som är lite av min specialitet), desto mer imponerad blir jag av hur bra tyskarna är. Ibland känns det lite som att de problem mindre bryggerier ofta stöter på bara tas med en klackspark i Tyskland, för de ger sig fan på en konsekvent kvalitet från början och det finns liksom inte på kartan att de skulle göra något infekterat eller substandard. Lageröl är den häftigaste ölkategorin och tyskarna bevisar det så bra.
England – För att det är ett av få länder som håller fast i den traditionella definitionen av hantverk i sin bryggarkonst. Det är så häftigt att se coopers, tunnbindare, ta sina gesällbrev efter många års träning, och cellarmasters som måste ha stenkoll på varje steg i ölets tillverkning för att det ska serveras korrekt, alla speciella jäsnings- och mäskningstekniker, och det envisa bevarandet av bryggteknik. Jag har sån jäkla respekt för det hantverket.
Japan – Wow, säger jag bara. Japaner är så otroligt skickliga bryggare. Japansk makrolager, alltså de stora märkena, är bland det bästa jag vet. OBS! De ”japanska” öl man kan få tag på i Sverige är licensbryggda i Europa och Nordamerika och smakar INTE som originalen som bryggs i Japan, håll det i åtanke när jag prisar dem. Varianterna vi får här är mediokra. Hursomhelst, japansk lager. Det finns ett koncept i japansk gastronomi som heter キレ- kire – som kommer från verbet ’skära’. Det betyder att det först kommer en aromatisk sensation som sedan abrupt tar slut – skärs av. Extremt ren öl, hög torrhet och hög kolsyra orsakar denna effekt. De flesta svenskar skulle nog beskriva den som ”tråkig”, ”vattnig”, ”smaklös”, men jag tycker det är så fascinerande och kompetent gjort, och det är helt oslagbart med japansk mat och många andra kök för den delen. Den krispigheten är beroendeframkallande. Jag jobbar på att skriva ett reportage om japansk öl! Däremot är japansk ”craft beer” inte särskilt bra. Läs mer om det i mitt kommande reportage.
3. Vilket svenskt bryggeri tycker du förtjänar mer uppmärksamhet?
– Vet inte om det behöver mer uppmärksamhet, men jag skulle gärna hylla Nils Oscar lite extra på senare tid. Nu har ju Patrick Holmqvist gått vidare därifrån, men han hjälpte till att ta fram Sveriges bästa lager, och de tycker jag skulle ha internationell hyllning för det är så ohyggligt välgjort. Verkligen världsklass. Några mindre producenter som jag respekterar och alltid håller hög kvalitet är Remmarlöv och Brygghuset Finn.
4. Hur mycket kommer du att vara ledig i sommar och vad ska du hitta på?
– Jag håller på att förbereda för fulla muggar inför höstens ölsommelierutbildning, som jag kommer hålla både i Malmö och Stockholm under höstterminen. Finns fortfarande några platser kvar som jag hoppas fylls upp. I övrigt pluggar jag till nästa steg i min egen träning – håller på att förbereda mig inför att bli Advanced Cicerone® som är skitsvårt och kräver hård djupdykning. Det är jätteroligt.
5. Vilken är Sveriges bästa ölfestival? Motivera.
– Jag är ingen festivalperson egentligen, men jag tycker Nolia Beer i Umeå är väldigt välordnat och roligt. Jag var juryordförande där förra året och ska vara i år igen. Jag ser också fram emot GSBF i höst.
6. Hur tror du att det ser ut med gårdsförsäljning av öl och vin i Sverige om tre år?
– ”Utredningens slutsats är att det går att införa gårdsförsäljning under de angivna förutsättningarna.” Det kom SOU 2010:98 fram till. Om vi vill ha gårdsförsäljning måste vi ta upp SOU 2010:98 igen. Vi vill inte råka gynna big business genom att vara för ivriga och rösta igenom en ogenomtänkt lagstiftning. Kom ihåg att SOU 2010:98 är det hittills enda förslaget som sannolikt funkar till allas fördel – bryggerier får rätt att sälja öl i måttliga mängder samtidigt som vi behåller monopolet och dess likabehandlingspolicy. Rapporten konstaterar att det är väldigt svårt (men görbart!) att förena monopolet, respektera EU-rätt, svensk alkoholpolitisk skademinimering och att tillåta producenter att sälja sina egna varor vid tillverkningsplatsen. Man måste gå en väldigt snäv balansgång och skriva lagen på väldigt exakta sätt. Det sättet finns oerhört väl beskrivet i förslaget SOU 2010:98 (googla det och läs, framför allt s. 251-254), men mig veterligen driver ingen just nu detta utmärkta förslag.
Många förslag som läggs fram i media, till exempel från moderaterna, riskerar att gynna större aktörer istället för småbryggerier, och är svårförenligt med både bryggarnas vision och med svensk alkoholpolitik. Man ska också komma ihåg att Sverige är det enda landet där en av världens största alkoholåterförsäljare har en SKYLDIGHET att på producenternas begäran återförsälja sina produkter via beställningssortiment eller i viss mån TSLS. Om man tror att det här skulle funka bättre på en privat marknad: lycka till att få större matvarukedjor att sälja småproducerade produkter på samma villkor. Det är en fantastiskt demokratisk möjlighet för medborgarna att veta att man har den garantin att få in sin öl på bolaget.
Det vore väldigt tråkigt att rösta bort den för att vi vill sälja några extra flaskor till dem som kommer på besök till bryggerierna. Jag förstår verkligen tjusningen och tycker själv det vore fantastiskt, men det måste vara ett bra förslag i så fall, och vi får inte göra något förhastat för att vi vill få till gårdsförsäljning ”till varje pris”. Jobba långsiktigt, håll ut! Det kommer ta längre tid än tre år att få till en bra lösning.
