Måsen gav rejält med luft under vingarna

Stigbergets West Coast IPA har varit mycket. Bland annat en west coast IPA. Det är den inte längre. Däremot är den det göteborgska bryggeriets flaggskepp.

Historien om Stigbergets West Coast IPA börjar enligt Olle Andersson sommaren 2014. Olle var ny på Stigbergets då och bryggeriet var mer än ett stenkast från dagens hajp. Det fanns en IPA kallad Snabeln eller Elefanten beroende på vem man frågar. Nils Hultkranz på Stigbergets beskriver den så här:

– Den var gjord på Simcoe och Citra, söt och knäckig – lite som en amber IPA. Det var jag som utvecklade den utifrån ett missförstånd om rostningsgrad… Men den var vår go to-IPA de första två åren.

Olle minns den som en maltig historia på ett bryggeri där allt humligt på den tiden var maltigt. Om det var på grund av samma missförstånd om rostningsgrad som Nils redan påpekat framgår inte. I vilket fall som helst gick Nils hem för att vara föräldraledig och bryggarna, Olle och Otto Asklid, fick fria händer för att skapa en ny IPA.

– När jag gick lämnade jag över till dem med något vaga instruktioner: Här är bryggverket, brygg! Så de fick väldigt fria händer. Olle tog kommandot, han var driven och hade egna idéer om hur han ville utveckla öl, säger Nils.

Olle hade ett förslag och det var inte en neipa.

– Jag föreslog att vi skulle göra en klassisk west coast som var beskare, torrare, godare … och tog fram det första receptet, sen bollade jag och Otto det fram och tillbaka, säger han.

Detta första recept baserades på humlesorterna Cascade, Chinook och Citra och jästen California Ale. Resultatet var West Coast. En west coast. Men första året var inte bekymmersfritt.

– Citran vi hade då var inte god och det var stor batchvariation. Det var frustrerande att inte kunna göra den så god som vi ville, berättar Olle.

Nils minns andra bekymmer från 2015: utrustningen höll inte måttet. Något måste göras. Och det finns få saker som inte ett banklån kan lösa.

– Vi hade ett pilsnersystem från Slovakien. Ganska kassa grejor. Så parallellt med att West Coast utvecklades tog vi vi vårt första banklån och köpte nytt bryggverk och nya tankar. Så samtidigt som Olle gjorde det han tyckte var roligt, att experimentera, byggde vi om bryggeriet. Det var en fruktansvärd period. Jag tittade in ibland och folk skrek på varandra i byggdammet. Det tog tre månader att få bryggeriet färdigt och runt jul 2015 fanns det helt andra förutsättningar att brygga när byggdammet hade lagt sig.

Strax därefter kom en annan förändring som Olle ser som väsentlig för West Coast utveckling. Den amerikanska jästen byttes ut mot en engelsk, S04. Det sista steget i förändringen av West Coast som pågått hela året. Humlen var nu bara Citra och Mosaic och Citran hade stabiliserat sig.

– Det var då den blev vad den är idag, säger Olle.

Till en början såldes West Coast på Hagabion och Folk i Göteborg. Och Nils berättar att på det sistnämnda stället satt två av Göteborgs ölkändisar och imponerades: Fredrik Berggren och Petur Olafsson från GBG Beerweek.

– Vi hade druckit flera öl från Stigbergets som imponerade på oss, vi tyckte att Stigbergets öl hade blivit allt bättre under 2015. West Coast var särskilt bra. Man måste komma ihåg att den generella nivån på svensk IPA 2015 var ganska låg. Det fanns hur många orena och gushing IPA som helst på bolaget och det var verkligen ett lotteri när man köpte hantverks-IPA, berättar Fredrik Berggren.

– Men Stigbergets West Coast upplevde vi som ren och fräsch med en fin humlighet. Men vid tidpunkten var ölet mer av en klassisk västkust IPA och förstås mycket klarare och mindre juicig än idag. Stigbergets West Coast IPA är idag ett ikoniskt öl på flera sätt och skulle jag utse ett stads-öl för Göteborg, ett öl som summerar ölscenen och själen här på räkkusten, då blir det helt klart Måsen.

Kanske inte så konstigt då att Stigbergets fick äran att brygga GBG Beerweek 2016 och enligt Olle skedde detta samtidigt som man ändrade jästen för West Coast. Två av Stigbergets mest kända öl som fick samma riktning.

– West Coast var grundreceptet för GBG Beerweek-ölet. Det var vår utvecklings-IPA och vi låg långt fram. Tanken med GBG Beerweek var att ta ytterligare ett hopp framåt, säger Nils.

Det var inte bara innehållet som skilde sig åt i början. Den västkustromantiska helyllemås som numera hälsar drickaren från etiketten var inte kläckt än. I stället flörtade man med hip-hop-genrén.

– Det var en hand som gjorde west coast-tecknet men en liten krabba som hänger i ett finger, säger Nils.

Men hip-hopen försvann snart ut och in kom Måsen. Neale Payling såg till att Amerikansk west coast blev svensk västkust i samband med att det nya bryggverket började användas.

– West Coast blev bättre och bättre och folk fick upp ögonen för den med den nya grafiken. Den fick ett rykte bland ölnördar om att vara nåt nytt och jävligt bra. Vi satsade mycket på färskhet och snabb distribution, vi var tvungna till det för när vi byggde om byggde vi även bort lagret … Så allt var just in time. Den förpackades och gick iväg direkt till Systembolaget och kom upp på hyllan fortfarande kall. Vilket var ett problem eftersom Systembolaget inte får främja omedelbar konsumtion, men det var bra för oss och gav snurr på både hyllorna och bryggeriet, berättar Nils.

– Det var tur för oss också, vi hade en bedrövlig förpackningsteknik och ölen degenererade ganska snabbt på hyllorna. Men det märkte ingen för de gick åt så snabbt.

Otto Asklid slutade på Stigbergets för att börja på Vega 2016 och Olle försvann året därpå när hans och Olof Anderssons dåvarande fantombrygggeri O/O byggde eget bryggeri på Hisingen. Men Olle känner fortfarande igen sin och Ottos skapelse.

– Jag vet ju inte vad de gjort med den de senaste åren på det nya bryggeriet, lite förändringar har de gjort men jag känner fortfarande igen Citra-Mosaic-grejen.

Enligt Nils har man bytt jäst tre gånger och malt två tre gånger, så receptet har inte ändrats mycket.

– Däremot har vi en bättre process, bättre utrustning och bättre humle i dag än 2016 när den började sälja bra, säger han.

Och sålt bra har den gjort sedan dess. 288000 liter West Coast produceras per år på Stigbergets anläggningar. Totalt räknar Nils Hultkranz med att Stigbergets kommer att göra närmare en miljon liter öl i år. Det är lätt att förstå att West Coast är viktig.

– Det var en kris i våras med coronan, men sen hade vi bästa månaden någonsin för den i juli. Den och Amazing Haze leder markant hos oss, säger Nils.

Han betonar också hur avgörande West Coast varit för Stigbergets utveckling sedan 2016.

– Den har varit oerhört viktig och var startskottet för det vi blivit kända och inriktat oss på samtidigt som den har blivit folkkär. Det går inte att överskatta den betydelsen.

Så vad är då West Coast i dag?

– Den är som en optimal neipa ska vara utan att utan att vara så juicig och fluffig som en neipa kan vara. Den håller en tå kvar i klassisk balanserad och markerad beska med hög hinkabilitet. Det jag framför allt uppskattar är den söta tropiska aromen som följer upp med lite mer klassisk smak och munkänsla och inte känns som att dricka välling, svarar Nils

Numera har West Coast inte bara flyttat till Partihallarna utan dessutom fått bevingade vänner. Dels Dubbelmåsen, en dubbelt torrhumlad variant, dels Lillmåsen en folköl som Stigbergets med framgång sålt på lastkajen vid det gamla bryggeriet i Majorna under coronakrisen. Orginalet säljs på drygt 400 systembolag och exporteras till ett 20-tal länder runt om i världen.

Måsen har blivit stor.

Typ: India Pale Ale

Alkoholhalt: 6,5 procent

Untappd: 3,82

Ratebeer: 3,82

Alla artiklar i Ölets historia:

Ölet som tagit Dugges till 20 nya länder

President blev vågbrytare för Jämtlands

Lagerölet som blev Nynäshamns Ångbryggeris bästsäljare

Måsen gav rejält med luft under vingarna för Stigbergets

Nebuchadnezzar blev Omnipollos gamechanger

Fynd i frysen gav Brekeriet genombrott