Bildspel
Allt är inte skoj på ett bryggeri, även om Otto Asklid säger att han uppskattar att tömma dravet.
Det kunde ha gått värre. Ett par säckar Munich Dark räddade livhanken på mig när jag ramlade ner från maltkrossen. Dessutom var det ju min uppgift att krossa malt – ingen sa nåt om hur.
Jag är alltså ute och praktiserar igen, inte som bartender den här gången utan som bryggarlärling hos Vega Bryggeri i Göteborg – jag vill bli en bättre hembryggare, ni kan läsa om mina tidigare eskapader i länkarna i slutet.
Otto Asklid är bryggare på Vega och den som tillsammans med kollegan Magnus Vasilis handleder mig. Och även flinande gav mig lite handräckning när jag skulle kräla upp från maltsäckarna.
Som ganska färsk hembryggare är det förstås drömmen att få åka ut till ett riktigt bryggeri och se hur de gör sin öl. Visst har jag fått lite mer erfarenhet sen sist jag skrev om det, tolv batcher från februari till den dag då jag infann mig på Vega, men det slår ju inte att få vara med på riktigt! Både Otto och Magnus är hembryggare som blivit bryggare – och svarar tålmodigt på en myriad av frågor under dagen.
Vi börjar dagen vid det jacuzziliknande mäskkärlet som i likhet med allt annat är i lite större skala än vad jag är van vid. Otto frågar lite diplomatiskt hur jag vill göra under dagen.
– Hmm, vill du bara fota eller jobba?
– Hands on! Jag vill jobba, svarar jag glatt.
Det verkar rätt lugnt till att börja med. Att tillsätta malten sker automatiskt i ett flöde där den krossas och sen blandas med det upphettade vattnet direkt. Men vi brygger imperial stout på nio procent och krossens påmatningstratt räcker inte till för all malt. Det är dags att börja jobba.
Jag klarar en 25-kilossäck innan jag trampar snett på rampen och faller platt utan större värdighet på maltsäckarna som står på golvet. Otto tittar lite förebrående på mig med en blick som tycks säga att det ju inte är så man krossar malt. I alla fall inte på ett professionellt bryggeri. Att han sen tar mig med på en skyddsrunda kan ha haft ett samband med denna händelse.
Mäskningen är ganska annorlunda från hur det fungerar hemma. Otto och Magnus har ingen möjlighet att justera temperaturen på mäsken. De får räkna ut hur mycket malten kommer att kyla ner vattnet som tillförs i stället. Det tar bara 30 minuter att mäska och mina insatser begränsar sig till att röra om lite i grytan innan det är dags för lakning. Även här skiljer sig processen från min egen. Vid kontinuerlig lakning pumpas vörten bort från mäskkärlet samtidigt som lakvatten tillförs tills den utpumpade vörten tills man når den SG eller pH som önskas.
Men vörten når inte riktigt upp till det SG Otto vill ha, så Jonas Lübeck, Vegas bryggarlärling, får order att väga upp spraymalt samt att tillsätta den, vilket han gör även om Otto gör sitt bästa för att smaska i sig en del.
– Det är som godis, jättegott! säger han till sitt försvar utan att ens försöka dölja spåren runt munnen.
Själv får jag order om att väga upp humlekottar. Vi räknar i kilo snarare än gram nu och arbetsställningen är inte den bästa.
– Du har varit här en halv dag, sluta lipa! säger Magnus när jag råkar ta mig lite åt ryggen.
Det skulle bli värre – dravet skulle ju tas om hand. Det är inte som hemma heller. Snarare som att skyffla bort en halvmeter blötsnö från en garageuppfart. Det tog på ryggen och man får hoppas att grisarna som är slutkonsumenter av dravet uppskattar insatsen. Men jag gnällde inte och Magnus höll tyst. Eller, jag kan ha gnällt lite över stövlarna jag fick låna. Storlek 42. Det tog några dagar innan fötterna rätade ut sig till 47:or igen efter det.
Koket var inga konstigheter. Skummet försökte visserligen ta sig ut från bryggverket precis som hemma, men i stället för att röra om spolade Otto bara vatten på skummet så att det lade sig och vi kunde gå på lunch. Jag har i hemmet gjort i princip alla misstag som en hembryggare kan göra utom just överkok. Om nu inte kok på spisen av lite vört till en förkultur räknas. I så fall har jag gjort alla misstag.
När koket var klart var även jag det. Visserligen ville Otto att jag skulle pitcha jäst när vörten flyttats till jäskärlet men jag vägrade med motiveringen att jag inte rör rendelen. Ingen infektion ska härledas till mig …
– Jäkla fegis, klart du ska! tycker Otto.
Men nä. För det finns faktiskt ett misstag jag hittills inte gjort och det är att infektera en öl. Dumt börja med det när det handlar om 1 000 liter öl.
Bryggare på jäsning:
Del 1: Hembryggning, kan det vara så svårt?
Del 2: Nybryggare kunde ha gått på pumpen
Del 3: Väldoftande misslyckande om inget annat
Del 4: Inte så smart att börja med bryggverk
Del 5: Från nybörjare till SM-guld på en lektion?
Del 6: Domarna har sagt sitt: Så blev IPAn
