Bildspel
En resa till USA gav Ronald Mengerink rejält med inspiration. Nu är Dochter de Korenaar ett av Belgiens mest nytänkande och spännande bryggerier.
Han har drivit bryggeriet sedan 2007 och i Sverige skulle han med det nästan tillhöra pionjärerna bland mindre bryggerier. Men i Belgien gör det honom till ett av de nyare öltillverkarna. Han säger att hans syn på öl förändrades en hel del under en resa till USA 2010.
– Det gav mig många influenser. Jag upptäckte många nya smaker via den amerikansk humlen och jag förändrades nog en del efter det, säger han.
Mengerink startade bryggeriet 2007 i en före detta verkstadslokal, och tidigare i år var det dags för en flytt och expansion. Men han är fortfarande kvar i Baarle-Hertog, det belgiska samhället som har sin alldeles egen historia. Baarle består egentligen av två samhällen, Baarle-Hertog och Baarle-Nassau. Det förstnämnda tillhör Belgien och det sistnämnda tillhör Holland. Baarle-Hertog är beläget med holländskt territorium runt om.
Landsgränserna går i vissa fall rakt igenom samhällena och man har beslutat att det är ytterdörrens placering som avgör vilket land man bor i. Det finns också historier om hur husägare flyttat sin ytterdörr för att hamna i ett annat land, bland annat av skattetekniska skäl.
I den nya lokalen, som fortfarande formellt ligger i Belgien, kan Mengerink öka kapacitet och han har dessutom en hel källare för fatlagring av öl.
– Jag har bryggt öl sedan jag var 15 år och från början inspirerades jag förstås av belgisk öl. Det är bra med traditioner men det är också bra at se vilka möjligheter till utveckling som finns, säger han.
Han har i dag ett mycket gott rykte i ölbranschen och hans fokus ligger ofta på humliga eller fatlagrade öl. Eller humliga och fatlagrade öl.
– Jag gör extrema öl för att vara i Belgien, men de är inte för extrema. Det måste fortfarande vara lätt att dricka dom, säger han.
Ett besök i hans källare visar att det är mycket spännande på gång från Dochter de Korenaar. Mengerink berättar passionerat om de olika faten, var de kommer från och vilken typ av öl som finns i respektive fat. Att fatlagra är en viktig del i hans produktion och han drar sig inte för att fatlagra även humliga öl.
Ölen går i dag på export till drygt 20 länder men hemmamarknaden är fortfarande den klart viktigaste. I bryggeripuben säljs och serveras det öl tre dagar i veckan och där dyker det också med jämna mellanrum upp nya öl.
– Traditioner kan vara lite stelbenta, det är farligt att inte förändras. Jag letar fortfarande efter den perfekta ölen, säger han.
Det är tydligt att Mengerink inte vill gå samma väg som de traditionella belgiska bryggerierna. Han gillar att testa gränser och att prova nya saker. Det har varit mycket framgångsrikt för honom att gå sin egen väg på den belgiska ölscenen.
– Jag är faktiskt holländare från början, det kanske är därför, säger han med ett skratt. Jag är inte så mycket för traditioner.
