Militärskrot, stenar och havsvatten är kanske inte de vanligaste ingredienserna i pale ale. Men så är Patrik Laine ingen vanlig bryggare heller. Och han kan koka soppa på en spik. Eller nåt i den stilen.
– De flesta bryggare här gör pale ale, ipa, brown ale eller nån pilsner. Jag gillar originella bryggmetoder och vill sticka ut. Vem som helst kan göra en vanlig pale ale, säger han när vi ringer upp honom på Rosala i finska skärgården där han har sitt bryggeri, Rousal Brygghus.
Inga granater …
Ölen heter Örö och är bryggd som en steinbier, en gammal tysk bryggmetod. Patrik hettar upp metall och sten till 200–300 grader i en bakugn och lägger sedan till dem vid mäskningen. Ölen får då en lätt karamelliserad smak som uppstår när sockret bränns mot sten och metall. Smakmässigt är den annars som en pale ale.
Men varför vrakdelar då och inte bara sten som i orginalet? Jo, förklaringen är att Örö Pale Ale är bryggd som en hyllning till Örö och att ön blivit demilitariserad efter att ha varit stängd för civila i 100 år.
– Jag vill att ölen ska få en historisk koppling så jag har dykt i vattnet runt ön och letat efter militärskrot. Jag har hittat en del från vad jag tror är en båt och en bit räls från varvet.
Han tror inte att det är någon fara för att det ska följa med farliga ämnen eller föroreningar i ölen.
– Jag slipar ju metallen ren innan jag använder den. Så det är ingen fara. Sen är det ju inga granater jag hittat, dem kanske man inte ska hetta upp i bakugnen utan att tänka till ett par gånger först…
Fiskpiss
Och havsvattnet? Jo, det är i en annan pale ale. Denna gång ett samarbete med en lokal krog. Parterna ställde sig frågan om vad de hade gemensamt som man kunde använda som tema i ölen.
– Vi kom fram till att vad vi har är en jävla massa havsvatten. Så då bryggde vi förstås en öl på havsvatten.
Nu är det inte så illa som det låter. Innan vattnet tillsattes lät man ett företag filtrera bort saltet. Men de gjorde det nästan för bra så Patrik fick tillsätta lite havssalt igen för att få smaken han ville ha. Sen döpte de den i samma anda:
– Fish Piss Pale Ale heter den.
Surdeg och äppelmust
Förutom dessa två öl har Patrik Laine har tagit fram en öl för Vikingamuseet i Rosala, där han ersatt humle med pors och mäskat med enris för att få historisk autenticitet. Han har också en suröl baserad på egen surdeg och lokal äppelmust. Dessutom gör han en egen india pale lager, som han hoppas få ut på det finska systembolaget Alko så småningom.
Patrik Laine har även en svensk koppling. Han jobbade som kock i Uppsala och det var även där han fick upp ögonen för hembryggning. Bryggeriet startade han dock hemma i Finland 2012 som en del av en finsk hantverksbryggartrend.
– När jag startade fanns det 25 hantverksbryggeriet. Nu finns det 60 och jag tror inte att det dröjer länge innan vi är 100, säger Patrik.
– Intresset ökar för hantverksöl varje år. När jag startade rynkade folk på näsan över smaken och konstaterade ”att det är ju beskt”. Nu förstår folk vad det är.
I Sverige går det inte att hitta hans öl. Men han är inte ointresserad och fiskar efter en importör.
– Det kanske skulle behövas. Vad jag har sett har de ett ganska tråkigt utbud av finska öl i Sverige.
