Bengt Mattson diskar sina caskfat för sista gången. När de sen har fyllts blir det inget mer. Skebo Bruksbryggeri ska säljas och Bengt ska ta pension.
Caskfaten som Bengt diskar när Beernews ringer honom har en historia. Stene Isacsson tipsade Bengt om att de fanns att köpa en gång för länge sen när han övertygade Bengt om att börja leverera cask till Akkurat.
Bengt gick med på det och beställde faten från England. Ingraverat i dem står namnet på bryggeriet, Bengts mobilnummer och ett datum.
– Januari 2010, så sen dess har vi samarbetat, berättar Bengt.
Stene hade glömt att det var han som varit pådrivande och blev påmind för några dagar sen när Bengt tittade in.
– Jag tyckte att det skulle vara bra att ha ett nära samarbete med ett svenskt bryggeri där det var lite säkrare och enklare leveranser, och kortare puckar jämfört med England, som var det enda stället vi kunde få tag på cask ale på den tiden, berättar Stene, som idag driver Zum Franziskaner.
– Vi tog även fram Dricker Stouten för att få ett bättre alternativ till Guinness som både hade blivit mycket sämre och väldigt dyr. Bytet gick som en dröm och vi inte bara omvände Guinnessdrickarna utan vann även andra som tyckte om den och ville stödja hantverksöl.
När Akkurat började sälja Bengts cask ringde Oliver Twist och ville också ha hans öl. En lösning som passade Bengt bra. Sen dess har det rullat på.
– Jag kollade receptmappen i datorn häromdagen, det har blivit 70 batcher real ale under de här åren. Alla med olika recept, även om det kanske inte blivit så stora variationer alltid, eftersom jag hållit mig mest till pale ale och bitter, säger han.
– Det har varit jättekul och det faktum att folk har druckit upp den också innebär att jag inte kan ha gjort allt fel.
Det har han nog inte. Att ha krogar som Oliver Twist, Akkurat och Zum Franziskaner som fasta kunder är betyg gott nog. Andra krogar har tillkommit, men inte för att Bengt har jagat dem.
– Jag har inte tid att ringa till krogar som inte svarar och när de svarar efter en halvtimme säger att de köper ett fat – men inte den här veckan. All öl som jag sålt har jag sålt för att folk tagit kontakt med mig. Det är ett väldigt trevligt sätt att få jobba: att inte behöva jaga utan att bli jagad i stället.
– Sen har kontakten med krogarna varit jättebra socialt i om med att jag har jobbat ensam de senaste sju åren.
Det sociala har han även hittat hos andra bryggare. Bengt var med i Sveriges Oberoende Bryggerier från start.
– Nu har jag inte haft så mycket tid att vara social, men jag har fått många vänner i bryggarvärlden. Årsmötena i föreningen var ju firmafester för mig, där man kunde träffa folk som förstår vad man säger.
Annars har det mest varit jobb hela tiden. Han startade bryggeriet tillsammans med kompisen Mats Rytterlund 2007, men sen mitten av tiotalet har han kört ensam.
– Ska du kunna försörja dig får du jobba sju dagar i veckan, så nu känns det bra att lägga av.
Bengt berättar att tuvan som slutligen välte lasset var ett besök på Coop.
– Jag brukar inte handla på tisdagar och när jag kom dit fick jag fem procents åldersrabatt, som de har då. Det är verkligen ett tecken på att jag nått mitt bäst före-datum.
Han är alltså 65 år och fyller 66 om ett par veckor, så det är med ålderns rätt han slutar.
– Förutom hög ålder, dålig rygg och skröpliga knän så är det också de här två senaste åren som har fått mig att tänka efter.
– För tre år sen stod Systembolaget för 40 procent av produktionsvolymen, förra året var den 80 procent utan att den delen egentligen hade ökat. Det var trist, inte bara att inte kunna sälja öl utan minst lika mycket att se hur krogarna fick kämpa, tappa personal, omsättning och gäster. Det var inte kul. Jag tror inte att det är många som orkar en vända till med viruset.
Intresset för cask fick han i England. Innan han startade bryggeriet hann han med att vara funktionär på Great British Beer Festival tre gånger. Nu har han snart tid igen, men när han nu åker till de brittiska öarna är det inte för att vara funktionär.
– Jag var med samma barteam i tre år. Det var kul att återse dem varje år och handpumpa öl. Allt betalades i kontanter och det var udda pence på varje pint och huvudräkning. Gissa om man sov gott efteråt. Det var en häftig upplevelse, men jag är inte så bra på att räkna i huvudet längre.
– Men jag har varit så listig så jag har sett till att min dotter bor i Skottland, så jag kan åkta dit när jag blir riktigt törstig.
Än har han lite öl kvar att sälja innan det är slut. Husöl till några Stockholmskrogar, så att det ska räcka över sommaren. Men sen blir det inga fler öl från Skebo Bruksbryggeri – inte nuvarande regi i alla fall. Nu vill han sälja, helst hela bryggeriet i befintlig lokal.
– Så om någon är sugen på att göra mycket för litet betalt är det bara att bara att höra av sig. Man har inte tid att göra av med pengar så man klarar sig med en liten lön.
Själv funderar han på att bli hembryggare igen. Men det finns lite praktiska problem med det.
– Vi har renoverat köket hemma, så där får jag inte vara. Sen har jag ett garage, men där står det bilar och annat. Jag får se, det löser sig nog.
– Annars får jag börja dricka te i stället, det gör ju engelsmän.
På Zummen har Stene haft Gamla Stans Porter från Skebo kontinuerligt sen årsskiftet 2017-2018. Nu är det slut på samarbetet.
– Bengt har för mig alltid varit den bästa i Sverige på de brittiska stilarna. Han har en fantastisk humor och är så långt ifrån ”helljus” och trendkänslig man kan komma. Vi har haft väldigt mycket kul ihop. För mig känns det väldigt sorgligt att han lägger ner och det känns som en epok som går i graven.
Bengt själv slipper förhoppningsvis att gå den vägen många år till, men den dag som det händer så är orden på gravstenen i alla fall klara.
– Det ska stå ”Här ligger Bengt Mattson och jäser”.
