Många drömmer om att dricka öl i Vermont. Bröderna Niclas och Victor Åström bestämde sig för att låta drömmen bli verklighet. Här är deras första reseberättelse.
De båda bröderna kommer från Luleå men har bott i Göteborg i ett antal år. Beernews blev nyfikna på deras resa och här kommer deras första resedagbok:
”Vi började snacka om denna resa redan långt före den rådande trenden med superhumliga, grumliga och juiciga öl, så kallade New England-ipor, kom på allas läppar.
Vi hade länge trånat efter de superhajpade iporna från Alchemist i Vermont och att slippa trängas på Omnipollos hatt när Tired Hands någon gång då och då kommer på besök med sin lekfulla och experimentella inställning till att brygga modern öl. Men vi snackade även om den explosion av nya bryggerier i New York City som ägt rum de senaste åren.
Bara där skulle vi kunna spendera åtskilliga dagar och botanisera runt hos Other Half, Threes, Finback, Grimm, Greenpoint och den ändlösa mängd barer och bottle shops som erbjuder bärs från överallt. Vi gjorde givetvis slag i saken och flygbiljetterna bokades.
Nu är är vi i alla fall här, på amerikanska östkusten, med en hyrbil modell billigare och beredd att spendera hutlöst många mil längs amerikanska highways. Bröderna Åströms ”finna oss själva”-tripp kommer ta oss från klassisk Flyers-mark i Philadelphia upp till Vermont via Portland till Boston och till sist ner för le grande finale i NYC – och det ska bli kul att dela vår hektiska road trip med Er.
Dag 1 & 2: Philadelphia (PA) / Monson (MA)
Ett par timmars bilfärd söderut från NYC hittar vi Philadelphia och anledningen att vi börjar vår resa här är givetvis på grund av Tired Hands som ligger i den lilla slumrande, men ack så mysiga förorten Ardmore. En annan anledning är för att många bryggerier inte har öppet för allmänheten alla dagar i veckan.
I lilla Ardmore har Tired Hands två faciliteter. Den lilla bryggpuben och den större restaurangen/bryggpuben de kallar Fermentarian. Givetvis serveras olika öl på båda ställena så man har en anledning att ”barhoppa”.
Som tur är så är det bara en hundra meter emellan.
Lilla bryggpuben är just liten, mysig, dunkel belysning, hårdrock i högtalarna och man möts (som alltid) med ett ”How ya doin?”.
Experimenthumle
Dock slår vi oss ner vid baren för att ha nära till griffeltavlan som radar upp kvällens utbud. Givetvis finns deras två kassakossor Hophands och Saisonhands på faten men många av de hajpade dubbeliporna saknas. Istället så erbjuds vi något helt nytt; Total guess. En IPA med någon ny experimentell humle ännu utan namn och det smakar just så; experimentellt. Vi vet inte riktigt vad vi tycker men hakar inte upp oss på det utan betar snabbt igenom ett par andra saisons och DIPAs som verkar vara just Tired Hands grej.
Här på brewcafet så erbjuds man grillade paninis i olika varianter med rökt kött, cheddarost ost och picklad lök. Perfekt till ölen.
På Fermentarian så är det mer fokus på restaurangkrubb men de har givetvis en griffeltavla med tyvärr några strukna högt rejtade ipor vi hade velat testa. Vi äter ingenting här utan nöjer oss med en bubbel te-ipa och lite andra smakprover. Bubbel-te undrar ni? Ja det är en asiatisk företeelse med grönt te och mjölk. Jag vet tyvärr inte mer men det är en ganska blaskig mjölkig historia. Ölen då? Ja, ganska okej och mjölkiga teet finns dör någonstans långt bak – eller är det bara psykiskt?
Vi beslutar oss för en tidig kväll på grund av den långa körningen som stundar. Vi ska hinna upp till Vermont (VT) via Monson (MA) där Tree House Brewing ligger mitt ute i ingenstans och producerar just nu några av världens högst rejtade IPAs. En nätt liten resa på 80 mil
Mot Tree House
Resan till Tree House tar längre tid än planerat. Vi anlände långt efter öppning och deras överbesökta ölsläpp brukar tendera till långs köer och öl som snabbt tar slut. Som tur var fanns det gott om öl att tillgå idag och efter någon timma i kö fick vi tag på ett gäng burkar utav en helt ny brygd som heter Bright: Citra. En singelhop DIPA med extremt juicig karaktär och väldigt mycket fokus på just citrus ibland de tropiska smakerna. Extremt gott tycker vi.
Två andra öl släpptes bara som growler fills vilket innebar att vi fick köpa loss lite ”glaskonst” och fylla upp med två andra IPA; Sap och Curiosity 34.
I bilen igen
Sedan var det bara att snällt ta plats i bilen igen och körs ytterligare fyra timmar upp bland bergen i becksvart mörker. Vi når till slut vår destination Stowe (VT) och checkar in på hotellet för att slita av oss paltorna och dyka ner i varsin Queen size säng.
Givetvis måste vi korka upp våra growlers från Tree House och avnjuta ren och skär New England-frenesi i våra gommar. Vi finner att Sap IPA med sitt fokus på chinook-humlen överraskar rejält. En humle som vi inte funnit riktigt tillfredsställande tidigare men funkar riktigt bra här. Sjukt juicigt grumlig med lite tallbar men med tropiska fruktiga inslag från bland annat mango men framförallt annans som kommer fram i avslutet. Perfekt balanserad i beskar och riktigt rund i avslutet och man vill bara ha mer. ”
NIKLAS ÅSTRÖM
VICTOR ÅSTRÖM
Ni kan också följa bröderna på Instagram:
https://www.instagram.com/bros.brothers.beer.blog
