Nästan alla som gillar öl har druckit den. Och visst smakar den lite extra gott, alldeles oavsett vem som har bryggt den. Vi pratar förstås om flygplatsölen.
Vi svenskar har en lång historia av att resa utomlands med flyg. Länge hette det att vi reste söderut för solen och värmens skull, men för många har det också varit annat som lockat.
Möjligheten att köpa alkohol billigt, och kanske dessutom smuggla in någon extra flaska, var oerhört lockande för många innan EU-medlemskapet plötsligt gjorde det lagligt att ta in lite större mängder alkohol i landet och den extra lilla kicken försvann.
Pepes Bodega vet alla över 40 år vad det är, och det säger en del om vilken relation vi haft till alkohol i det här landet.
På samma sätt är flygplatsölet en klassiker. Upp med handen, den som inte sett sådana bilder återkommande i sina flöden på sociala media.
Och visst är det ganska gott, även om den känslan inte alltid bara baseras på smaken.
Vi ska ut och resa, vi har klarat av incheckning och säkerhetskontroller och det brukar bli en timma som ska slås ihjäl innan planet lyfter.
Visst passar det bra med en öl då, även om den som föredrar hantverksöl och flashiga india pale ales inte får riktigt det man önskat sig.
Oftast finns det mest lager att köpa, i alla fall på svenska flygplatser. Kanske är det inte det godaste man vet, kanske är slangar och annat inte alltid lika välskötta som på en seriös ölbar.
Men vi köper den, vi dricker den och vi mår ganska bra.
Den här gången bär det av till Warszawa i några dagar, och resan började bra.
Det blev ju en flygplatsöl den här gången också. Det blev en lager från ett av våra största bryggerier, det smakade väl ärligt talat precis som en flygplatsöl ska göra. Inte för mycket smak, men tillräckligt för att förstärka känslan av att vara på väg.
