Han har den perfekta bakgrunden för att bli vad han blev i Ölpölen. Nästan utan kunskap om öl var han novisen som kunde ställa dumma frågor till Olle och skapa dynamik.
Efter fem år tillsammans med först Olle Andersson och så småningom också också Fredrik Berggren så kan Martin Permer nog mer än man tror om öl och man kan misstänka att han håller på att sabba programidén – fast själv säger han att kan fortsätta ställa dumma frågor även om han kan svaret redan.
Men för att backa bandet något så började Martin i Kristianstad, gick vidare till Lund för flummiga studier, ledsnade och hoppade av och drog till Stockholm för att istället läsa till reklamare på Berghs. När han ändå var i huvudstaden passade han på att skaffa en fru innan resan gick vidare till Göteborg. Och det är där han kommer in på ölscenen. Visserligen hade han druckit en eller annan öl innan, men kanske inte på nivån att han visste eller ens brydde sig om vad han drack.
– När jag drack min första öl var jag 27 år och satt på Tempo i Malmö. Det måste ha varit en stor stark. Det kan ha varit en tjeck, säger Martin med en till ”jag vet nog egentligen inte alls” gränsande osäkerhet.
– Som jag kommer ihåg det så var det väldigt trevligt, men den känslan kan också komma från att jag hade en jäkligt trevlig kväll. Jag kom fram till att öl går att dricka, men fortsatte inte med öl mer än nån gång ibland. Det var först när jag kom till Stigbergets som jag började dricka öl på allvar.
Väl i Göteborg jobbade Martin ett tag på en reklambyrå, men när han och en kompis blev av med jobbet så bestämde de sig för att göra något tillsammans. Och det var Hey, it’s Enrico Pallazzo, en plats där kreativa människor samlades för att jobba för sig själva och tillsammans. En av dem var Olle Andersson, som satt där och knackade kod när han inte bryggde öl i samma lokal.
– Jag satt mittemot honom och blev nyfiken när han kom med mätglas och mätte nåt … vad vet jag, OG kanske det heter. Jag tyckte att det var spännande och frågade mycket. Och han tycker inte att det är trist att prata om öl …
I Pallazzot fanns även Ina Lundström från den nu aktuella podden Flashback Forever som Martin samarbetat med tidigare när han gjorde musiken till hennes dåvarande pod Piskan och Moroten. I den var hon novisen och hon blev inspirationen när Martin sen själv ville starta en pod. Om öl och med Olle Andersson och dumma frågor.
– Olle tyckte att det var en bra idé och Ina sa att hon kunde klippa åt oss. Så vi testade och det var förenat med så lite friktion att det vore löjligt att inte fortsätta, säger Martin.
Martin Permer huserar för det mesta på sitt eget kontor i Hey It’s Enrico Pallazzo på Ringön i Göteborg.
Det var i juli 2016 som Martins skånska stämma hördes säga de inledande orden i pilotavsnittet för Ölpölen: ”Det är nåt mystiskt det här med ölbryggning. Det finns några hemliga saker som är så gott med öl och det är därför jag är intresserad av det. Jag tänker att …” och sedan dess har han jagat svaren som ska få mystiken att tunnas ut. I alla fall för stunden, ibland glöms det bort lika snabbt och Olle får tillfälle säga ”Jag tror att vi har pratat om det här förut, Martin …” med samma tålamod som alltid.
– Även om mina frågor är löjliga ibland så svarar han alltid, till och med om det är samma fråga som jag ställt tidigare, berättar Martin.
När podden rullat på ett tag insåg Martin att även om han fick in kunder som Volvo, Ikea och GAIS till sitt eget företag så räckte det inte till för en anständig lön och därför började han kolla efter alternativ. När han sen träffade Richard Simonsson på Stigbergets Bryggeri frågade han om det fanns nåt för honom hos dem.
– Jag sa att jag kunde ta snickarjobb eller vad som helst. Men Richard sa nä, inte snickare, men de sökte nån som skulle ta hand om deras Instagram nån dag i veckan.
Det ena ledde till det andra och numera jobbar Martin tre dagar i veckan hos Stigbergets och resten av veckan går åt till skapa musik i hans företag och otaliga sidoprojekt. Det faktum att Olle ibland trashar Stigbergets produkter i Ölpölen är inget som bekymrar honom nämnvärt.
– När vi startade Ölpölen frågade vi inte Stigbergets om de ville sponsra och jag gör det inte på arbetstid. Vi måste kunna recensera Stigbergets öl och Olle måste kunna säga att det är skit ibland. Men Stigbergets har också fått fruktansvärt mycket reklam i podden.
Förvånansvärt nog är det helt tyst på Stigbergets även när Olle dissar bryggeriets öl. Enligt Martin levereras vare sig sura miner och pikar eller tjära och fjädrar efteråt.
– De säger inget. Jag tror att Nils Hultkrantz har en positiv respekt för Ölpölen. Det fina med Stigbergets är att de bryr sig inte om småsaker
Ett annat bryggeri som ofta nämns i podden är O/O Brewing, som Olle grundat tillsammans med Olof Andersson.
– Ölpölen skapades ju för att vara en reklamplats för Olle. Att följa O/O är en av grundpelarna och jag skulle gärna prata ännu mer om det, men allt kan vi inte prata om, inte om det påverkar försäljningen negativt för Olle.
Fast samtidigt som Ölpölen är en plattform för O/O och Olle så är det också det för Martin. Bland hans många musikengagemang i form av italiensk disco och rapmusik finns även projektet Kvasi. Det började som ett soloprojekt för Martins musik men har smittats av öl och numera är en Kvasi-låt tillägnad en av O/O:s öl ett ofta förekommande inslag i Ölpölen.
– Jag har gjort fyra låtar med Kvasi innan det här och de är det bästa jag har gjort, men har varit lite på sparlåga. Men nu fick jag möjligheten att släppa loss Kvasi ut i hagen.
Martins smak för öl har utvecklats under åren med Olle och Ölpölen. Ganska snabbt fick han upp ögonen för New England IPA, en ölstil han sedan dess många gånger beskrivit med stor entusiasm, kärlek och flertalet superlativ i podden. Martin menar att det är mycket tack vare jobbet på Stigbergets som den resan startade, men det var Olle som hjälpte honom när han tog de första stegen.
– Jag skulle bjuda på thaimat hemma och jag ringde till Olle från Systembolaget och frågade vad jag skulle ha. ”Sierra Nevada Pale Ale”, svarade han. Och det blev rätt bra. Nästa gång ringde jag också Olle och frågade samma sak. Då svarade han ”Stigbergets pilsner”. ”Men du har ju sagt att den är kass!”, svarade jag, men då sa han ”inte nu längre, nu är den god …”. Han jobbade på Stigbergets då och hade gjort om receptet.
Med ölen som Olle tipsade om väcktes nyfikenheten hos Martin och när han sen började jobba på Stigbergets växte smakpaletten i takt med tillgången på haziga smakprov från Stigbergets omfattande produktion av öl i stilen.
– Och då blev jag hooked på neipa. Det är en otroligt snabb ingång till hantverksöl, ingen beska och mycket smak.
Martin älskade neipa under flera säsonger av Ölpölen och det var först i höstas som nåt hände. Då dansade Fredrik Berggren in till tonerna av jingeln ”… rädda hela skiten”. Med Fredrik diskuterade Olle och Martin ölstilar och när Fredrik tog med sig Orval till inspelningen av avsnitt 43 i oktober 2020 och den väl ångvältsrullat över Martins tunga var hans neipa-fas över.
– Den var så komplex och hade så många smaker … Efteråt köpte jag hem Orval och gav till frun. Hon höjde glaset och utbrast ”Martin! Det här är världens bästa öl!”.
På något sätt som inte framkommer under intervjun ledde detta till att Martin började köpa nästan bara märzen under en period. Men sen dess har även andra typer tillkommit, han dricker gärna surt, starka stouts, och allt annat starkt med …
Förutom de uppenbara favoriterna i form av Stigbergets och O/O håller Martin Remmarlöv Gårdsbryggeri, Närke Kulturbryggeri, Oppigårds och Helsinge Ångbryggeri högst och med ett ”mmmmm” inskjutet här och där berättar han vilka öl som han gillar bäst ju nu:
– Stigbergets Big Bourbon Barrel Aged Stout, det finns inget som slår den, sen Helsinge Rököl, och Remmarlöv Christmas Ale är så ini helvete god! Sämst är tjeckisk pilsner, den är vidrig och smörkola är en fruktansvärd bismak. Och allt med laktos i, det är vedervärdigt.
Men oavsett stil och härkomst på ölet i glaset är det små mängder som gäller. Uppväxten i en familj där alkohol stod långt ner på prioriteringslistan lever i viss mån kvar – och han är antagligen närmare socialstyrelsens idealkonsument än många andra ölnördar. Kanske därför han vid något tillfälle frågade Olle i ett avsnitt om han var alkoholist.
– Jag dricker väldigt lite öl. Det kan bli en öl en vardagskväll, då kanske det blir en 44:a med nåt runt fem procent eller en folköl. På fredagen blir det högst två öl. Jag är en fruktansvärt dålig alkoholist.
Martin har nu fem år med Ölpölen bakom sig till sommaren och får Martin bestämma så blir det minst fem år till innan de säljer sig och lämpar över ”hela skiten” till Sverige Radio – om Olle går med på det är väl en annan femma.
