Resan tog duon till favoritbryggerier

 

Jodå, resan fortsätter förstås i USA för Erik Sjölund och Peter Bergquist. Nu har de besökt ett par av sina absoluta favoritbryggerier. Här kan du läsa mer.

Mindre än en timme norr om Golden Gatebron ligger Petaluma, med Lagunitas produktionsanläggning och, framförallt, en restaurang. Bryggpubens upplägg liknar flera andra stora bryggeriers, med en bar och stor uteservering i en avskild ände av själva bryggeriet.
Baren var full av folk mitt på dagen men ändå förvånansvärt väl bemannad. När ögonen vant sig från det starka solljuset utanför hittade vi en griffeltavla med dagens fatöl. Som på de flesta ställen fick vi komponera en egen flight med småglas. Efter lite funderande konstaterade vi tillsammans att kranlistan var mindre intressant än väntat. Som svenskar är vi förstås lite bortskämda med Lagunitas, men vi kände igen det mesta på dagens lista. Peter blev lite besviken för det var betydligt fler intressanta kranar vid hans förra besök här. Några flaskor såg vi inte till.
Å andra sidan är det ju en helt annan sak med amerikansk humle i Amerika jämfört med amerikansk humle i Sverige. Vi fick bland annat färsk Citrusensis och Born Again Yesterday. En nyhet för oss båda var ”humlevatten” vilket liknade torrhumlat, kolsyrat vatten. Perfekt att släcka törsten med – och alkoholfritt.
För att komma undan den brännande solen fick vi leta lite på uteserveringen, men det var skönt att avsluta flighten utomhus.

Visning av Russian River
En vän till en vän sammanförde oss med Taylor Lane, som arbetar med kvalitet på Russian River Brewing Co. Hon tog emot oss i bryggpubens bar och visade direkt in oss till bryggeriet. Russian River har två bryggerianläggningar i Santa Rosa och bygger just nu ett komplex strax utanför stan för att samla allt bryggande och restaurangen. Fram tills den nya byggnaden är klar fortsätter man brygga i det gamla bryggverket mitt i Santa Rosa.
Bakom den lilla butiken vid entrén kommer man in till själva bryggerilokalen med ett bryggverk på tjugo barrels (ca 2300 liter). Lokalen var tidigare en bank och rymmer fortfarande ett valv, där man nu har kontor. Jästankarna står tätt och lokalen upplevs trängre än vad den egentligen är. Enstaka jästankar om 20 barrels används till små batcher och experiment, men de övriga jästankarna om 40 barrels förser restaurangen med öl. Allt som bryggs där går till restaurangen. När vi hörde det, och såg kylrummet med serveringstankar nästan lika stora som fermenteringstankarna, började vi förstå hur populär restaurangen är. Pliny the Popular.
En stor del av Taylors arbetsuppgifter utgörs av provtagning för bakteriell kontamination, då man brygger med ömsom blandkultur, ömsom kontrollerad jäst i samma jästankar. Att man vågar göra det på ett så ambitiöst bryggeri imponerade på oss.
Efter turen i det gamla bryggeriet satte vi oss i restaurangen och gick igenom alla öl på kran. Russian River gör relativt sällan nya öl men det var intressant att få en masterclass med lite detaljerad fakta och historia för varje öl.
Vi lärde oss bland annat att pilsnern, STS, har en helt egen vattenprofil och är huvudbryggarens, Vinnies, eget skötebarn. Snart kom vi in på nördiga detaljer, som att ölen Redemption och Damnation har samma kok och jäst, men jäser vid olika temperaturer och får därmed olika karaktär.

Regnet gjorde inget
Väl framme i Oregon vaknade vi till regnskurar varvade med strålande sol, något som sedan följde oss hela vägen till kusten. Vi anlände till De Garde i det lilla samhället Tillamook på lördag eftermiddag.
Trevor Rogers, grundaren och huvudbryggaren, berättade senare att han valt att lägga bryggeriet i just Tillamook för platsens mikroflora. Efter att ha låtit vört spontanjäsa på olika platser längs kusten var det just där som resultatet blev bäst. När man i vintras flyttade till nya, egna lokaler mitt i stan såg man till att bevara så mycket som möjligt av byggnadens gamla träbalkar – trots att man behövde förstärka både tak och golv. Just för att bevara så mycket som möjligt av Brettanomycesstammarna och den övriga mikrofloran i träet. Man kan inte annat än imponeras av den ambitionsnivån.
När vi kom fram till bryggeriet var kön till baren ganska lång. Vi fick ingen flight med smakprov men de mindre glasen gav en rimlig mängd sur öl, och tillsammans med två vänner som anslutit från Minneapolis kunde vi dela på storflaskor utan att ramla av stolen. Man serverar sex egna öl från kran, och sex öl från andra bryggerier, inklusive Oud Beersel. En stor kyl visar upp flaskor man får köpa att dricka på plats. Däremot är det bara två olika öl kvar som man får köpa med hem, med en begränsning till två per kund.
Efter en stund när det lugnat ner sig i baren kommer Tommy Kankiewicz, som vi känner igen från MBCC, och hämtar oss för en rundtur i bryggeriet.

Massor med träfat
De Garde spontanjäser all öl, i två kylkar/koelschip som ligger på övervåningen mitt i bryggeriet. Med hjälp av fönster och fläktar får man genomströmning av luften genom bryggeriet och förbi kylkaren. Nu i början av juni är bryggsäsongen nästan över men enstaka dagar sjunker temperaturen så man får rimliga jäsbetingelser.
All öl fermenteras i träfoeders på 2000 respektive 1000 liter, som man låtit göra i Italien. Vidare har man en fantastisk fatpark med 170 mindre träfat från vin- och gintillverkare, som man planerar att utöka. Som de flesta bryggerier upplever De Garde den hårdnande konkurrensen om träfat i världen. Även gammal humle – som man tidigare nästan fick gratis – får man nu köpa färsk till marknadspris, och torka själva. Det är uppenbart att suröl har blivit populärt – både att brygga och att dricka.
Efter rundturen i bryggeriet hade Trevor kommit till baren för att hälsa på oss. Han framstod som en ödmjuk och tillbakadragen person som det var lätt att gilla. Vi räckte över några svenska öl från Göteborg som tack och innan vi lämnade baren trollade man fram en flaska Flou Flou, som enligt barlistan var slutsåld, och delade på den. Tommy Kankiewicz tyckte det var en av deras absolut bästa öl, och det var skitgott, med tydlig persikosmak och len munkänsla.

Stor upplevelse
Besöket på De Garde var en stor upplevelse för mig. Att få en privat rundtur i favoritbryggeriet och dessutom en pratstund med grundaren slår allt jag hittills varit med om i ölbranschen. Det gjorde inget att regnskurarna avlöste varandra på vägen till Ocean City så att vi missade solnedgången, och att Pellican Brewing där inte var så spännande. Vi firade dagen med sex år gammal barleywine och det var bara jag som inte tyckte det var jättegott.

Tre bästa ölen från den här delen av resan:
De Garde/Side Project – The Flou Flou. Fantastisk frukt och len munkänsla trots bitande syra.
Russian River – Pliny the Elder. Alltid världsklass.
De Garde – The Vigne. Vinöst fruktigt och perfekt ekad.

 

Text:

Erik Sjölund

Foto:

Peter Bergquist