Många blir filosofer när de druckit en öl, men inte Robert Lagerström. Han gjorde tvärtom och blev filosof innan han började dricka öl. Nu är utsedd till Årets Ölgöteborgare 2022.
Han känns igen på sina polisonger, nötta kläder, suckar och Canonkameran han släpar med sig överallt. Robert Lagerström är ett känt ansikte på Göteborgs ölställen. Som redaktör för Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen och ölkolumnist för Göteborgs-Posten saknar Robert sällan anledning att gå ut.
Samtidigt är han ganska färsk på ölscenen och förvånar genom att berätta att det var först runt 2012 som han slutgiltigt korsade gränsen till världen utanför de stora bryggeriernas hemisfär och blev det som i brist på en bättre benämning brukar kallas ölnörd.
1985, när Robert kom tillbaka till födelsestaden Göteborg efter en längre sejour norrut i Stenungsund, drack han mest kaffe. Det var först när de andra filosofistudenterna på universitet drog med honom ut som han fick smak för öl.
– Det var helt ovant för mig, men jag började gå på Gyllene Prag ganska mycket och drack Pilsern Urquell. Fast sen var det Norrlands Guld för hela slanten under resten av 1980-talet. De kom i bruna och gröna returflaskor – jag tror att jag blev gladast när jag fick en grön. Det var mycket festande med grabbgänget på svartklubbar och rivningshus i Haga och allt sånt där.
Det vilda 1980-talet övergick i lugnare liv på 1990-talet. Det första barnet kom in i bilden och det var tack vare sonen som Robert hittade en helt ny miljö att dricka öl i: Den numera nedlagda krogen The Rover på Andra Långgatan i Göteborg.
– Jag råkade ha ett barn på samma dagis som Peter Wolffsohn. Han syntes inte så mycket, men han var en av de fyra ägarna på Rover. Han sa ”Jag är delägare i en pub, visste du det? Kom dit för fan”. Det gjorde att jag lärde känna Reinhard och Berit och plötsligt satt jag där fyra dagar i veckan. Jag brände nästan alla mina pengar där, gud vad jag var där mycket. Det var roligt, för det fanns så många ölstilar, det var rena ölskolan att bli stammis där, säger Robert och minns profiler som Oceans Thomas ”satt alltid ensam och kufisk i baren” Bingebo och Porter-Otto Lundell bland de andra gästerna.
År 2002 gifte han sig och i samband med det slutade Robert att hänga på Rover för att hänge sig åt familjeliv, journalistkarriären och industriöl.
– Hemma drack jag mest skitöl, men jag reste mycket, till Brasilien, Kenya, Japan, Hong-Kong, Indien … I varje land testade jag nya öl, men det var ändå inget intresse. Sen blev jag singel igen 2007 och då blev det bara stor stark som gällde.
Robert Lagerström på sitt kontor på Andra Långgatan i Göteborg. Foto: Peter Lindh
Några år senare blir han kompis med två nyblivna ölnördar, Johan Kronquist och Axel Hagman. Den senare numera på Beerbliotek. Då fastnade Robert på allvar.
– Plötsligt var jag en riktigt ölnörd. Jag lagrade öl och hade 800 flaskor hemma, åkte till CBC (numera MBCC) och andra festivaler och allt rullade på. Det var 2012 och det år då svensk hantverksöl exploderade och jag gled med på en surfbräda. Allt bara öppnade sig och det kom fler och fler bryggerier. Det var jätteroligt.
– Så mitt intresse är ungt om man jämför med alla gamla rävar från 1980- och 1990-talet.
1990 blev Robert frilansskribent. Han hade uppdrag för Göteborgs-Postens fredagsbilaga GP Aveny, blev senare värvad till Göteborgs-Tidningens kultursida och skrev mycket om konst, litteratur och musik. Ett annat favoritämne är motorcyklar, idag skriver han om motor för TT Nyhetsbyrån, Allt om MC och Bilsport.
– Som frilans har jag alltid skrivit om det jag är intresserad av, men numera står öl för 75 procent av min inkomst. Jag skriver för GP och Borås Tidning varje vecka. Sen är det vinbanken.se och jag är redaktör för Maltesen.
En gång hade han och Johan Kronquist en idé om att starta ett ölmagasin, men projektet kom av sig när nån annan hann före.
– Vi hade stora planer och hade tittat på en affärsplan. Sen hörde vi talas om en öltidning i Stockholm och åkte upp och hade ett möte med dem. Så vi började frilansa för dem i stället. Sverige är för litet för två kommersiella öltidningar och det är svårt att få ihop ekonomin med en pappersstidning idag, säger Robert.
Stockholmstidningen fick namnet C/O Hops och trots att den gjorde slut på Roberts tidningsdrömmar fick han ändå en papperstidning till slut.
– Jag hörde att Ölfrämjandet hade kris med Maltesen och att den inte hade kommit ut på ett halvår. Jag sa att jag kan göra tidningen – och så blev det. Det var tur, för det är ett fantastiskt jobb. Det är väldigt roligt att kunna bestämma över innehållet. Det finns inga regler, en ölrecension i GP ska vara 380 tecken lång, i Maltesen kan man använda bildspråk och skriva långt.
När Robert dricker öl idag blir det ofta ipa, men det är inte favoritstilen. Saison står högt på hans lista, som även innehåller brittiskt, tyskt, och annat belgiskt, imperial stout och dessertmjöd. Han har gjort en 360-graders stilresa toppad med extrem och lagrad öl.
– Nu blir det mest färsk med rena smaker utan konstigheter. Det som brukar hända när man gått igenom många ölsorter. Jag vill inte ha dricka det mystiska det allra mest flippade, men sen tycker jag att det är roligt att bryggerier experimenterar och provar gränserna – men det blir kanske inte alltid så gott.
Det finns betydligt fler ipor än saison, vilket är en förklaring till att det ofta blir ipa i glaset.
– Det kommer så fruktansvärt många ipor och jag vill hänga med, så det blir att jag dricker många. Jag har inte tröttnat på haze även om jag kanske gillar west coast mer.
Industrilager undviker han och beskriver dem som söta, överkolsyrade och endast nödfallsdrickbara.
– Man har blivit bortskämd, jag har druckit mycket bra öl och när nåt är 3.75 frågar jag mig varför jag ska dricka det när det finns bättre, så det slutar med att jag häller ut det, säger han innan han gör en 180-sväng.
– Ideologin är stark och det är lätt att vara principfast när man inte tycker om det, men alla öl har sina ögonblick. Jag har suttit på en sandstrand i Indien och druckit Kingfisher och då är det himmelskt gott. Det finns många yttre faktorer som kan påverka vad man tycker om ett öl.
Robert är 56 år i år. Han har varit frilansskribent i över 30 år och har inga planer att ändra på det. Sitt kontor har han på Andra Långgatan, bara några tiotal meter från Göteborgs ölepicentrum där Rover låg. Vi går dit för att ta en bild. Bitterheten över det som blivit av krogen går inte att ta miste på. De gamla kranarna sitter oanvända på väggen, medan nya tillkommit på bardisken. Några kunder syns inte till.
– Det är aldrig nåt folk här längre. Jag blir förbannad bara jag tittar in genom fönstret och ser vad som blivit av stället, säger Robert.
Motivering till Roberts pris:
”Robert har som skribent för bland annat Göteborgs-Posten lyft fram stadens lokala bryggerier och öl till nya grupper av konsumenter. Med sitt arbete som redaktör för Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen har han dessutom gjort ett stort jobb för ölkulturen i hela Sverige.”
Årets Ölgöteborgare
2022: Robert Lagerström, journalist
2021: Stigbergets Bryggeri
2020: Peter Eronson, författare
2019: Pelle Frost, All In Brewing, Brewers Beer Bar.
2018: Cattis Ledius, Masse Flohr, Haket
2017: Mikael Dugge Engström, Dugges Bryggeri
