Vi har nått sista stoppet på resan, Vancouver, efter att ha oroat oss för tulltjänstemannens sökande blick mot våra väskor. Man får bara ta med 8,5 liter öl till Kanada från USA.
Vi anlände till ett av Vancouvers mest socialt belastade områden, ganska centralt. Vid incheckningen blev vi upplysta om att puben i hotellet var en prisbelönt bryggeripub – Pat’s Pub and Brewhouse som serverade öl från bryggeriet Hastings Mill. Lämpligt nog hade ölen namn som Skid Row IPA, och den var inget vidare. Men det var inte därför vi var där.
Det stora dragplåstret i Vancouver var Storm Brewing, ett gammalt hantverksbryggeri mitt i stan med stora smaker och en punkig attityd. Bryggpuben är belägen mitt i bryggeriet och serverar bara smakprover på plats – enstaka centiliter – i utbyte mot dricks. Däremot kan man betala för att fylla growlers. Fat distribueras bara till närområdet.
Inne i bryggeriet såg det ut mer som en mekanisk verkstad än ett bryggeri. Det var uppenbart egenkonstruerade lösningar och buckliga kärl. Inte precis smutsigt men välanvänt. Och hanterat med passion. Det sägs att ägaren har badat i mäskningskärlet. Jag skall kanske inte ge mig in på några gissningar men det såg ut som ett öppet, kombinerat mäsknings- och lakningskärl, vilket vi aldrig sett tidigare. Jästankarna var utspridda i resten av lokalen.
Intensiv och stark
Men ölbryggning är ett hantverk och det är resultatet som räknas. Smakproverna vi fick var något helt nytt. De serverade dels några öl från standardsortimentet, dels några engångsbatcher – i varierande stilar från pilsner till belgiskt och stout. Ett par öl som stack ut var en Imperial Flanders Red som var intensiv och rik med elva procent alkohol, och en stout med ananas som var förvånande balanserad – och god. Överlag var det snygga öl med mycket tryck i smakerna. Flera öl var smaksatta med frukt, vilka även de var förvånansvärt rena utan laktos eller överdriven syra. Vi fick lära oss att i delstaten British Columbia räknas öl upp till 12% alkoholhalt. Starkare drycker behandlas som vin eller sprit. Därav beteckningen 11+% ABV.
Tre andra bryggerier vi besökte var Powell, Brassneck och Steamworks. Alla hade snygga bryggpubar och barer men stack inte ut med sina öl. Steamworks kanske var den största besvikelsen på grund av våra förväntningar, men det var kul att prova på plats. Brassneck hade ett par surisar som lovade gott men som var alldeles för tunna.
Bryggeriet Parallel 49 hade flera restauranger runt om i Vancouver. Vi besökte den stora bryggpuben i östra centrum och fick usel service men hyfsad öl. Men förutom en bra lager och en balanserad IPA stack inte heller de ut från mängden.
Bra pubar
Om bryggerierna gjorde ett begränsat intryck, gjorde de många pubarna ett desto bättre intryck. The Alibi Room var riktigt trevligt med bra kranlista; The Lamplighter hade en imponerande kranlista med riktigt bra lokal öl och Devil’s Elbow var en fin pub med sin egen öl från Howe Sounds Brewing, och bra mat. Mest imponerande var ändå Craft Beer Market med över hundra kranar – mest lokalt men också lite Europeiskt. Tyvärr fick man ingen avsmakningsbricka förutom en fast meny med sex öl, men utbudet var fantastiskt.
Innan vi åkte hem fick vi en eftermiddag i solen på en av pubarna i kedjan Tap & Barrel, med utsikt över Vancouver Harbour. Där fick vi stans kanske bästa IPA – Juxtapose från Four Winds som hade både juicig humle och bra bett i beskan. En bra avslutning på en fantastisk resa.
Våra fem bästa öl i Vancouver:
Driftwood – Fat Tug
Four Winds – Juxtapose
Storm – Imperial Flanders Sour Ale
Storm – Vanilla Whiskey Stout
Brassneck – Friends Don’t Let Friends
Nu efter resan från San Francisco till Vancouver har vi fått massor av minnen och många fantastiska erfarenheter. Rundturerna på Russian River, De Garde, Boneyard och Logsdon slår det mesta vi har varit med om i ölbranschen. Vi hade kunnat stanna flera veckor till – framförallt i de stora städerna. Nästa gång tar vi med Fort Bragg längs Highway 1, Chico eller åtminstone Eureka. Och så Eugene såklart!
Sex intressanta erfarenheter från hela resan:
– Alla bryggerier som vi kontaktat har välkomnat oss på visning. Det lönar sig att fråga!
– Nästa gång kanske vi vänder på resan – börjar i Vancouver och slutar i San Francisco, eftersom ölupplevelsen trots allt är större i södra änden av sträckan.
– IPA i allmänhet och New England i synnerhet är fortfarande otroligt populärt, men lager kommer väldigt starkt.
– Dry IPA/champagne-IPA talas det en del om men vi såg det bara en gång – på Structures i Bellingham – och just den smakade inte särskilt mycket.
– Nästan alla bryggpubar och hantverksölspubar säljer crowler. Och vi gillar det! Om det blir aktuellt med gårdsförsäljning i Sverige kommer det att vara ett enkelt sätt att sälja förpackad öl till konsumenter utan att flaska den. Dessutom ett självklart alternativ redan idag för öl med låg alkoholhalt.
– Alla bryggerier vi mött är måna om sin marknadsföring, både med reklamkläder och bryggpubar. Förutsättningarna för Svenska bryggerier är givetvis annorlunda, men det finns mycket att lära.
Text:
Erik Sjölund
Foto:
Peter Bergquist
