Namn: Claes Eliasson alias Gubbens Lantbryggeri
Ort: Bålsta, Uppsala län
Ålder: 38
Hembryggare sedan: 2012
Varför började du som hembryggare och hur började det?
– Jag började jobba på Systembolaget, ett sommarjobb som ledde vidare till fast anställning. Först var jag mer intresserad av whisky, även om jag alltid gillat annorlunda öl, men som anställd på ett litet bolag växte intresset för öl snabbt. Diskussioner med kunder och kompisar fick mig intresserad av processen. Jag och en kompis, Jocke Tjälldén gick en av SHBF:s kurser på söder i Stockholm med Jan Tejbrandt som kursledare. Kul grej är att när jag dömde mitt första SM som nyexad öldomare så satt jag i samma grupp som Jan.
– Efter kursen på söder gick jag och Jocke ihop och köpte all utrustning vi behövde och tog våra första staplande steg tillsammans in i hembryggningens magiska värld.
Hur mycket tid lägger du på hembryggning varje vecka?
– Numera driver jag PGW:s butik i Uppsala, så ja, typ hela min arbetsvecka. Sen brygger jag kanske en till två gånger i månaden. Men mycket av min vakna tid går till hembryggning. När jag brygger hemma så tar jag upp hela köket och större delen av badrummet, men det funkar så länge jag städar ordentligt efter mig.
Beskriv vad det svåraste enligt dig är med att brygga öl hemma?
– Oftast tycker jag inte att det är svårt, det handlar mest om att göra. Och öva. Så ju mer man gör det desto bättre går det. Men när inspirationen tryter och man hamnar i en svacka, då kan det vara svårt att hitta tillbaka. Bästa botemedlet mot det är väl att nörda in sig riktigt ordentligt på något. Senaste året har jag varit väldigt inne på bitters och att göra dessa så autentiskt som möjligt.
Vilket av dina öl är det bästa du bryggt?
– Jättesvår fråga. Oftast min senaste bitter… haha. Men om man ska försöka se på det objektivt så är det väl nån av ölen jag lyckats vinna guldmedaljer med. Den första var en körsbärssuris på 9,5 procent. Den vann jag guld på Belgoträffen 2016 i den tunga klassen folkets val. Sen tog jag en guldmedalj med en Pastry Sour på SM 2018 i folkets val. Tack vare den ölen förstod jag att jag inte tål laktos så bra..
De är väl kanske inte mina favoritöl att dricka själv men när man tävlar gäller det att försöka stå ut på något sätt för att få uppmärksamhet. Själv väljer jag något mer balanserat. Med mindre Oboy i.
Vilket öl i världen skulle du helst vilja kunna brygga lika bra som originalet?
– Å, svårt. Antagligen Rodenbachs Vintage. Den är fantastisk tycker jag. Eller kanske Goose Islands Bourbon County Stout, som jag minns som magisk.
Har du eller har du haft några planer på att starta ett kommersiellt bryggeri?
– Jag när sådana drömmar. Förhoppningsvis ska jag dra igång något litet inom något år. Tanken är en liten skala. Men den som lever får se. Det är något jag drömt om sedan jag började på bolaget 2011.
Ditt bästa tips till andra hembryggare?
– Läs mycket böcker och bloggar och prova dig fram. Prata med andra hembryggare och fråga mycket. Sen kan man ju skicka in sina öl för bedömning till SHBF. Bor man i Uppsalatrakten kan man gärna fråga mig eller andra lokala domare om feedback. Prova mycket öl själv. Lär dig vad du tycker om.
Berätta om ditt värsta misstag/olycka som bryggare?
– Hmm, jag har lyckats frysa ett fat med öl en gång. Det tinade, så ingen större fara där. Jag har lyckats skala av mig en större bit hud från tummen när jag skulle öppna ett fat som kärvade i locket. Det var inte särskilt skönt, men lämnade inga bestående men. Utom att jag nu använder något annat än min tumme att slå upp tröga lock.
Antingen eller …
Ljust eller mörk: Skiljer dag från dag. Idag stout. Imorgon kanske saison? Jag älskar all typ av öl mer eller mindre.
Kastrull eller bryggverk: Jag brygger med kastruller. Även om det tar mer tid så gillar jag att vara mer hands-on.
Flaska eller fat: Fat. Jag kör själv fat och älskart.
Pub eller hemma: Jag är en hemkär karl. Kan vara att jag har så in i vassen långt till närmsta bra ölhak. Eller så är jag bara hemkär.
Session eller imperial: Fågel, fisk eller mittemellan? Måste man välja? Jag tror att jag väljer bort mittemellan. Dricker helst bitters som håller mellan tre och fyra procent, men imperial stout är en annan favorit även om jag inte dricker så mycket av det. Lite samma med suröl, gillar dem svaga och jag gillar dem starka, men hoppar dem gärna runt fem procent.
Surt eller beskt: Nu är jag inne i en besk fas. För några år sedan var det bara surt, men nu vill jag ha beskt och maltigt. Reinheitsgebot eller Omnipollo: Om jag tävlar så blir det Omnipollo stajl. Jag och herr Automagisk gjorde en hyfsat uppmärksammad pastry stout till SM 2019. Vi vann etikettävlingen med den och kom 2:a i folkets val. Men brygger jag till mig själv svävar jag sällan ut. Ingen jävla amerikansk humle i mina bitters inte!
