I jäskylen står en lager som inte blev en lager, utan en pale ale, fast inte så länge, för sen blev den en suröl. Att få energin att vaska den finns inte. Jag går till bolaget och köper ett gäng pilsner i stället.
Inte nog med eländet i jäskylen så har jag tre odiskade fat. Varför började jag ens med fat, jag hatar att göra rent dem. Stoppar man in handen i dem kan man skära sig rätt illa dessutom. Har jag hört …
Varje gång jag ser bryggvagnen tänker jag att pH-mätaren nog behöver ny förvaringsvätska och varje gång säger jag mañana och går vidare med livet.
100 kilo malt, ett frysfack fullt av humle och en massa jäst skriker nåt om bäst före-datum, men jag stoppar in lurarna i öronen och lyssnar på Meatloaf i stället.
Vad jag än har sagt tidigare, så tar jag tillbaka det, vartenda ord! För bryggning är tråkigt, tidsödande, smärtsamt.
Jag tror att jag lider av bryggarutmattning. 24 batcher – det blev min karriär. Lite tråkigt för jag hade precis gjort en strong bitter som nog blev min bästa öl när det hände och sista fatet tog slut i början av sommaren. Men när jag blir törstig finns ju bolaget där för att kompensera min håglöshet.
Det är jobbigt att brygga. Det tar sju timmar från värmning till disk, under den tiden måste jag dessutom slåss med frun om köket, ungen som vill bada i koket och proppar som beter sig som kor på grönbete. Maltdimman lägger sig över hela lägenheten och slåss med röklukten från grannen som bolmar på sin balkong. Mitt personliga Lützen. Jag säger som Gustav II Adolf borde ha sagt, nu skiter jag i det här och läser en bok i stället.
En brasklapp så här på slutet bara. Samtliga fruar har konstaterat mig monomanisk. När jag gör nåt gör jag det till 100 procent och skiter i allt annat. Samt att jag lynnig och byter intressen som de berömda kalsongerna. Så det finns en viss risk för att jag kommer ta avstånd från den här texten nästa vecka.
Jag kanske ska förklara det där med surölen förresten. Den blev som den blev på grund av att jästen aldrig tog fart, inte heller nästa lagerjäst bubblade så tills slut gav jag upp och slängde i en pale ale-jäst. Den var energisk så att det räckte, men kom för sent och resultatet blev surt. Detta tillsammans med att en IPA återigen blev en dubbel-IPA på grund av isblock vid kallkrasch kan ha haft ett visst samband med mitt beslut också …
Bryggare på jäsning:
Del 1: Hembryggning, kan det vara så svårt?
Del 2: Nybryggare kunde ha gått på pumpen
Del 3: Väldoftande misslyckande om inget annat
Del 4: Inte så smart att börja med bryggverk
Del 5: Från nybörjare till SM-guld på en lektion?
Del 6: Domarna har sagt sitt: Så blev IPAn
Del 7: Med livet som insats i maltkrossen
